Tjockare socialliberal fernissa

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hotell Scandic Star i Lund ligger inklämt mellan en Volvohandlare och en bensinstation. Här, bland motorleder och parkeringsplatser, ska folkpartiets öde avgöras. Årets landsmöte är en fråga om att vinna eller försvinna. Inför nästa års val måste liberalerna hitta de argument som ska lyfta partiet från det förhatliga fyraprocentsstrecket.

Lund skulle kunna vara rätt miljö för tankar om framtiden. Stan är ungdomlig. På busstorget utanför järnvägsstationen tycks alla vara tjugo något. Dessutom är folkpartiet starkt här. Av detta ser man dock inte mycket i kongresscentret på industriområdet.

Du ska bestämma över din lön, säger folkpartisterna inne i kongresshallen. Du ska bestämma över det mesta, i själva verket. Du ska bestämma var dina barn ska gå i skolan och vilken hjälp du ska få som gammal. Du ska bestämma om du vill ha vård i Sverige eller något annat land om du blir sjuk och du ska bestämma till vilken arbetsförmedling du ska vända dig om du får sparken.

Du ska kort sagt bestämma! Det är också temat för landsmötet och den formel med vilken partiet ska motivera sin plats i svensk politik.

Förberedelserna har varit ödesmättade för partiledaren Lars Leijonborg. Inför öppen ridå har folkpartister från olika håll i landet ifrågasatt Leijonborgs kompetens och varandras heder. Leijonborg skulle skrämmas att ge upp frivilligt.

Men han stod pall och de delar av partiet som inte helt vill ge upp det frisinnade arvet repade mod. När valberedningen i torsdags kväll presenterade sitt förslag fanns bara ett förslag till ordförande.

Ändå låg det spänning i luften. Under den sekund som gick mellan det att mötesordföranden frågade om valet var enhälligt och klubban föll andades ingen i kongresshallen. Skulle någon begära ordet och än en gång exponera sprickan i partiet?

Så föll klubban och Leijonborg hade valts, enhälligt som det kommer att stå i protokollet. Den lättnadens suck som gick genom salen dränktes av applådåskor.

Efteråt var det en lättad Leijonborg som svarade på journalisternas frågor.

Folkpartiet behövs, och det är Leijonborg som ska bevisa det. Nu sluts leden. Sådan är stämningen på stämman.

Men det kommer inte att bli en alldeles enkel uppgift att förmedla den stämningen till väljarna.

Folkpartiet är inte som moderaterna, säger folkpartisterna. Folkpartiet är nämligen, till skillnad från det större systerpartiet, intresserat av bistånd och jämställdhet. Och bistånd och jämställdhet. Och bistånd och jämställdhet. Det känns tunt.

De talar mycket om valfrihet och avreglering, men inlevelsen i människors utsatthet är svårare att spåra.

Ändå kanske det nyväckta självförtroendet kan rädda partiet och Leijonborg, åtminstone över nästa val. Men om folkpartiet på lång sikt ska kunna försvara en plats i svensk politik måste nog den socialliberala fernissan bli betydligt tjockare.

Ingvar Persson