Världen större än bara Libyen
”FN-insatsen bär fröet till en ny internationell ordning”
Förre tyske utrikesministern Joschka Fischer har beskrivit det som att världen gått från ”aldrig mera krig” till ”aldrig mera Auschwitz”. Han menar att militärt våld ibland är bättre än alternativet.
Kriget har nu blivit en fortsättning av den arabiska våren.
Att störta diktatorerna i Tunisien och Egypten med fredliga medel var möjligt. De tog visserligen i med hårdhandskarna innan de föll. Men Muammar Gaddafi mötte demonstrater med stridsflyg. Han satte in pansarkolonner och artilleri. Och ”med en k-pist är det svårt att diskutera”, för att citera Ebba Grön.
”Vi vill ha frihet”
Libyen är inte unikt. En demokratisk resning i Zimbabwe skulle förmodligen även den sluta i massivt våld. Diktatorn, Robert Mugabe, är inte lika operettlikt töntig som Gaddafi, men minst lika galen.
Även Syrien är en stenhård polisstat med ökänd hemlig
polis. I går marscherade tusentals människor i staden Daraa i protest mot att 70 aktivister dödats av myndigheterna under de senaste veckornas demonstrationer. De ropade ”Vi vill ha frihet”.
I Elfenbenskusten håller fullt inbördeskrig på att bryta ut. President Laurent Gbagbo som förlorade presidentvalet vägrar avgå. Den av FN erkände vinnaren Alassane Ouattara försöker nu med våld kasta ut honom.
Sudan står i begrepp att delas och världens nyaste land, Sydsudan, kommer bildas. Detta i enlighet med folkets vilja i en folkomröstning. Men redan innan delningen är klar håller inbördeskrig på att bryta ut i det nya landet.
Varken Syrien, Zimbabwe, Elfenbenskusten eller Sydsudan kan förvänta sig samma uppmärksamhet som Libyen.
Det är synd, för världen skulle kunna göra betydligt större skillnad än i dag.
Militärt våld är bara rimligt när allt annat misslyckats. Men FN har många andra verktyg. Diplomati, sanktioner och andra påtryckningar.
I går påmindes vi även mycket tragiskt om de risker som finns. Både från Afghanistan och Elfenbenskusten rapporterades att svenskar i FN-tjänst omkommit.
Insatsen i Libyen bär fröet till en ny internationell ordning. Där folkrätten respekteras och FN:s säkerhetsråd inte är blockerat av veton från stormakterna.
Där världssamfundet griper in för att skydda människor mot massmord, folkmord och brott mot mänskligheten.
Där diktatorer inte längre kan gömma sig bakom frasen ”inre angelägenheter” när de förtrycker sitt folk och förföljer oliktänkande.
Stigande förväntningar
Men det faktum att FN agerar i Libyen föder även stigande förväntningar på omvärldens engagemang och uppmärksamhet. Förväntningar som bör tas på allvar.
Världens skyldighet att skydda människor gäller även i Syrien, Zimbabwe, Elfenbenskusten och Sydsudan.
På pappret i varje fall.