Då slipper vi oroa oss för flyktingar
Regeringens besked om att sälja Vattenfalls brunkolsverksamhet påminde mig om den katastrof som väntar. Vi får försöka se det positivt: De problem vi tycker oss ha i dag kommer att framstå som högst triviala.
Världen som vi känner den håller på att gå under.
Det känns alltid larvigt att skriva, jag känner mig som en foliehatt som skriver manus till en Hollywood-film. Trots att jag vet så förnekar jag. Det är för jobbigt att ta in hur illa det ser ut med växthuseffekten, den globala uppvärmningen av atmosfären.
Jag menar jag går ju här i höstsolen och känner ingenting av vad Naomi Klein skrev om i ”This changes everything: capitalism vs. the climate”, vad Världsbanken varnat för, vad WWF och FN varnat för, vad Al Gore varnat för, vad hela vetenskapen, inklusive den svenske professorn i miljövetenskap Johan Rockström, varnat för. Miljön märks inte, än.
Rockströms ”Sommar i P1” den 12 juli var ännu en väckarklocka som alla redan hört, programmet fick stort genomslag men sjönk i vanlig ordning undan i vårt medvetande trots att vi vet att världens korallrev och Amazonas regnskogar kommer kollapsa och att Grönland och Antarktis kommer smälta och höja havsnivån med 14 meter.
Om bara 85 år har jordens temperatur ökat med 3–4 grader och naturkatastrofer är då något helt normalt men långt innan dess kommer översvämningar och torka öka för varje grad varmare planeten blir.
”Sedan 25 år visar vetenskapen entydigt att vi börjar slå i taket för planetens stabilitet. I dag tycks vi gå runt och tro att planeten drabbats av en lättare förkylning när planeten drabbats av cancer”, förkunnade Rockström och förstörde semesterstämningen.
Enligt Climate Accountability Institutes rapport från 2013 är vår klimatkris till två tredjedelar skapad av bara 90 storföretag eller regeringar, däribland 50 privata bolag (som Chevron, Exxon, BP), 31 statligt ägda företag (som ryska Gazprom eller före detta norska Statoil) och nio statligt drivna industrier främst i kolbranschen i länder som Kina, före detta Sovjet, Nordkorea och Polen.
Svenska statliga Vattenfall var inte med på skurklistan trots utsläpp på 70 miljoner ton koldioxid från företagets 13 kolkraftverk årligen. Det säger något om vidden.
Nu ska Vattenfall sälja den tyska brunkolsverksamheten och i det här läget är det måhända det minst dåliga av bara dåliga alternativ. Skandalen är att för 15 år sedan, när Vattenfall eskalerade de miljömässigt vanvettiga men ekonomiskt lyckade köpen, var det redan väl känt att brunkol dödar oss (själva planeten klarar sig, det är vi som ska bo här som får problem).
Fortsätter världens storföretag i energibranschen att ta den typen av giriga beslut är det snart för sent.
Den goda nyheten är att vi då varken kommer behöva bry oss om räntor, pensioner eller lån, eller oroa oss för hur vi ska ta hand om syriska flyktingar. Vi kommer själva irra runt efter någonstans att bo, dö i hav och mötas av murar.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.