Kooperativ vindkraft i moderat strykklass
Det fanns en tid när vindkraft framför allt var ett slagord i den energipolitiska debatten. Antikärnkraftsaktivister talade om sol, vind och vatten som den gröna – och sköna – framtiden.
När sedan vindsnurrorna skulle byggas blev det svårare. Inte bara för att den svenska energipolitiken allt som oftast resulterat i ett elöverskott och internationellt låga elpriser. Planerna på jättelika vindkraftverk väckte dessutom allt som oftast protester bland grannar och miljövänner, ibland till och med från dem som talat mest om sol, vind och vatten.
I dag har mycket av det där ändrats. Från vårt hus kan jag räkna vindsnurrorna i Finnmarkens berg på andra sidan sjön. Det är Dan Anderssons trakter. Klara dagar får jag det till sjutton torn. Under goda förhållanden ska de leverera ström till 20 000 hushåll.
Vindkraftverken har tagit över de nedlagda gruvlavarnas roll som påminnelser om mänsklig skaparkraft i horisontlinjen och
jag hör knappast några protester.
Kommunalrådet i Malung-Sälen, Kurt Podgorski, berättade en gång för mig om ett medborgarmöte han haft inför byggandet av vindkraftverken på Byråsen för två år sedan. Efteråt kom en av kommunens mest missnöjda invånare fram och ville tala med kommunalrådet. Men i stället för den vanliga kritiken förklarade han att det ”skulle bli bra”.
–?Då visste jag att vi gjort rätt, sa Podgortski.
I veckan har riksdagen diskuterat vindkraften, eller mer precis beskattningen av den billiga el som levereras till medlemmarna i vindkraftskooperativ. Regeringen och finansdepartementet tänker beskatta rabatten. Oppositionen ville ha ett undantag som även tillät kooperativen att fortsätta leverera strömmen billigare till medlemmar som satsat pengar i vindkraftsutbyggnaden. En linje som för övrigt också årets Centerstämma beslutat om.
För statsfinanserna spelar frågan knappast någon roll. Skatten på vinkraftskooperativens billiga ström kommer inte att lösa Anders Borgs problem.
För inställningen till bygget av nya vindkraftverk kan den däremot vara avgörande. Det är nämligen inte en mindre sentimental inställning till en obruten horisont bland skogsbygdens människor som fått opinionen att svänga. Det beror inte ens bara på att klimatkrisens konsekvenser gått upp för allt fler. Vindkraftkooperativen har också skapat en lokal delaktighet och visat att en del av resurserna stannar i det skogslandskap där de alstras.
Det spelade nu ingen roll. I riksdagen härskar finansdepartementets teknokratiska syn på vindkraftskooperativen och Centerriksdagsmännen valde lojaliteten med regeringen före stämmobeslutet. Något de nu måste förklara för sina medlemmar – och väljare