Kriget i Gaza måste sluta

16 NOVEMBER 2012. Gazakriget

I förrgår dödades befälhavaren för terrorstämplade Hamas väpnade styrkor i Gaza – Ahmed Jabari. Israel har tjänst­villigt försett alla internationella nyhetsnätverk med bilder av avrättningen.

Sedan dess har åtminstone 15 palestinier och tre israeler ­dödats. Från Gaza har hundratals raketer avfyrats. Den israeliska eldkraften finns det inga uppgifter om.

Olika maktresurser

Militanta islamister talar om att den israeliska regeringen öppnat ”helvetets portar”, och den israeliske försvarsministern beskriver en markoffensiv som ”en möjlighet”.

Extremisterna bestämmer dagordningen på båda sidor, om än med oändligt olika makt­resurser.

En cyniker skulle säga att vi sett inledningen på valrörelsen inför det israeliska parlamentsvalet den 22 januari.

FN:s säkerhetsråd har samman­trätt, Vita huset talat om Israels rätt att försvara sig och Egyptens nye president har fördömt Israels militära ­attack.

Det pågår inga aktiva fredsförhandlingar, bosättningarna byggs ut och i den israeliska ­politiken är alternativen till den militanta ockupationspolitiken svagare än någonsin. Palestinierna är splittrade och marginaliserade på den diplomatiska scenen.

Ockupationen är inne på sitt 46:e år, och blockade av Gaza har pågått i fem år. Där är just nu 1,7 miljoner människor fångade utan möjlighet att fly. De kan bara lyssna till bomberna och vänta på stridsvagnarna.

På ytan är sig allting likt i den israelisk-palestinska konflikten.

Ändå är verkligheten förändrad i grunden. Norr om Israel – i Syrien – pågår ett blodigt inbördeskrig med osäker utgång. I söder har den arabiska våren skapat nya förutsättningar. Israel kan inte räkna med samma tysta egyptiska medgivande som när man för fyra år sedan lät granater och vit fosfor regna över Gaza.

Fruktar det värsta

Det borde vara skäl nog vara skäl nog att söka en långsiktig lösning. För Gazas befolkning som nu fruktar för det fullskaliga anfallet, men också för vanliga israeler vars framtid skuggas av nya hot.

För bara några år sedan var alla – i princip – eniga om formeln för fred. Ett slut på ockupationen och två jämlika stater. Bara så kunde verklig säkerhet skapas.

I dag återstår bara att vädja om ett slut på våldet.

Följ ämnen i artikeln