Någon måste bryta enfalden
BRUNNSVIK.
När LO för snart två år sedan höll kongress dominerades samtalet i pressrummet av oron för tidningen Arbetet. Många hoppades att kongressen till skillnad från LO-ledningen skulle vilja satsa.
Så blev det inte. I kongresshallen blev debatten snarast något av en antiklimax.
– Den mediestrategiska hållningen sedan A-pressens konkurs har varit att springa så fort man ser ett medieprojekt, säger Göran Larsson.
Efter LO-kongressen fick han uppdraget att utreda fackets förhållande till medierna. Nu deltar han tillsammans med journalister, fackliga ledare och forskare i ett seminarium på Brunnsviks folkhögskola. Temat är ”Vad bör LO göra” och det är ingen brist på förslag.
Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider vill inte helt överraskande se mer pengar till de återstående lokala socialdemokratiska tidningarna. Dessutom tycker han att LO borde starta en daglig tidning med sikte på speciellt politiskt intresserade.
Martin Lindblom från LO-tidningen talar hellre om den fackförbundspress som finns. Nästan alla fackliga tidningar har av besparingsskäl tvingats gå ner i utgivning de senaste åren. En ökning av utgivningstakten vore ett sätt att ta tillbaka förlorad mark.
Det är lite av väntan på julklappar. Dagstidningsbranschen är totalt dominerad av borgerliga intressen. Omkring 80 procent av tidningarna har liberala eller konservativa ledarsidor.
Utan Aftonbladet skulle åsiktsdominansen vara i det närmaste total.
Naturligtvis skulle många vilja se alternativ och fackföreningsrörelsen är den enda som möjligen har de pengar som skulle behövas. Men det finns ett motstånd, precis som på kongressen för två år sedan.
När LO 1985 gjorde den sista stora satsningen på de socialdemokratiska tidningarna band man samtidigt sina egna händer. Efter detta skulle det vara slut. LO-medlemmarnas pengar kunde inte längre användas för att finansiera tidningar som inte överlevde på egen hand. Det gick som bekant inte så bra.
Sedan dess har det blivit något av en sanning att arbetarrörelsen inte klarar att äga medier. Övriga argument behövs liksom inte.
Ändå måste något göras om inte enfalden ska bli ännu större. I dag finns en summa pengar, bland annat från försäljningen av en del av Aftonbladet, fonderade på LO. Åtskilliga miljoner som borde kunna användas som ett slags riskkapital inom mediesektorn. Kapital som både ska förränta sig och bidra till ett rikare offentligt samtal.
Det är också ett av de förslag Göran Larsson och hans utredning funderar på.
Det kommer inte att räcka till storstilade planer på nya tidningar eller tv-kanaler, men möjligen till mindre satsningar på nya former. Det är inte fy skam i ett medielandskap som håller på att förändras i grunden. Kanske kan en medveten satsning göra att LO kommer över sin skräck för medier samtidigt som några nya idéer kan förverkligas och fler röster göra sig hörda. I så fall är det värt att pröva.