Att ställa krav är att bry sig

Statsminister Stefan Löfven välkomnar Ligia Andrades, 31, från Venezuela till Sverige.

9 JUNI 2015. Integration

Socialdemokratin har en gammal slogan som lyder: Kräv din rätt, gör din plikt. Jag älskar den, eftersom den har utgångspunkten att människor bär sitt öde i sina egna händer.

Ett annat uttryck för ­samma tanke är medborgarskapet, denna revolutionära idé om att varje människa ­i relation till staten har både rättigheter och skyldigheter som inte går att förhandla bort. I botten finns tanken om individers jämlikhet. ­Inför lagen och i relation till varandra.

Denna tanke ­­var fundamentet i socialdemokratins, liberalernas och­ kvinnorörelsens krav på allmän och lika rösträtt. Det är utgångspunkten för arbetarrörelsens organisering, fackligt och politiskt. Att inte vänta på allmosor.

Just nu har vi en politisk diskussion som i stor ­utsträckning går ut på att människor högt upp på samhällsstegen kräver av andra längre ner att de ska skärpa sig.

Birgitta Ohlsson tycker att arbetslösa ungdomar är bortskämda. Stefan Löfven tycker att barn ska göra läxor i stället för att titta på Netflix. Tiggare borde sluta vara så fattiga hela tiden.

Den diskussionen är en retorik mer i linje med ­Folkpartiets slogan under Lars Leijonborg: ­”Att ställa krav är att bry sig.” Redan då missade politikerna en central poäng - att ­kravställandet bara gick i en riktning. Nämligen ­uppifrån och ned.

Att ställa krav kan vara att bry sig. Men bara om kraven kommer med rättigheter och gäller åt båda håll.

I fredags skrev Somar Al Naher, krönikör på denna ledarsida, en text om hur ­avhumaniserande hon upplevt asylprocessen och hur fel det kändes efter år av rädsla och väntan att ­Sverige plötsligt bjöd in till en fest för att fira medborgarskapet. En ursäkt låg närmre till hands, tyckte hon.

Man kan tycka olika om ­Somars krönika. Jag vet många för vilka medborgarskapsceremonier betytt mycket. Själv tycker jag att det är en fin tanke så länge det bygger på frivillighet. Men jag tycker också att krönikan är viktig eftersom detta är en erfarenhet som inte ofta skildras i media.

Reaktionerna på texten var för mig chockerande. Det var som att lyfta på en sten och konfronteras med det mörka myllrandet därunder.

Mellan jämlikar råder ­respekt och ömsesidighet. Det är inte konfliktfritt, men det är inte heller en relation där den ena kan kräva tacksamhet av den andra.

I många av reaktionerna (inte alla!) på Somars text fanns en idé om en hierarki. Om att vissa ska bocka och buga, hålla käften och stå med mössan i hand. Om att vissa har en skuld att betala.

Men så ser inte en relation mellan jämlikar ut. ­­Så ser en relation ­mellan herrskap och tjänstefolk ut.

Debatten väcker ­också en annan fråga: Att som Somar ägna sitt liv åt att engagera sig politiskt och i civilsamhället, att delta i samhällsdebatten, att vittna om hur illa asylprocessen behandlat en del av människorna i vårt land - vad är det om inte att göra sin plikt som samhällsmedborgare?

Jag har inga problem med krav som en del av samhällskontraktet, tvärtom.

I en relation som bygger på ömsesidighet går det inte att välja bort grundläggande skyldigheter. Men i den överenskommelsen kan det inte vara så att vissas uppgift är att sparka neråt och andras att bara ta emot.

Den som inte håller med Somar bör svara henne i sak och inte med att kräva tacksamhet.

Om Stefan Löfven vill att barn ska lyckas bättre i skolan får han se till att ­deras lärare har vettiga arbetsvillkor. Om Birgitta Ohlsson tycker att ungdomar är för slöa borde hon försöka formulera en politisk idé som är bättre än ”jag skäms”. Om EU-­migranter lever i misär på våra gator är det vår gemensamma uppgift att slåss för deras rätt till egen försörjning.

Det fina med ”Gör din plikt, kräv din rätt” är att det är en uppmaning mellan ­jämlikar och att den ­gäller var och en ­av oss.

Inte ett påbud uppifrån.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.