Förtrycket i vardagen dödar freden
Avspärrningar, blockader, vägspärrar och utegångsförbud. Tre och en halv miljon människor i ett slags kommunarrest. En arbetslöshet på över 50 procent och en befolkning där flertalet är beroende av bistånd och välgörenhet för sin försörjning.
Så beskriver Amnesty fredsprocessens vardag i de palestinska områdena. I en rapport som presenterades i går talar människorättsorganisationen om diskriminering och kollektiv bestraffning av hela den palestinska befolkningen.
I ett halvår accepterade Mahmoud Abbas rollen som palestinsk premiärminister under dessa villkor. Uppdraget var att föra fredsprocessen, den så kallade färdplanen, vidare.
I praktiken var det omöjligt. Abbas fick uppdraget därför att han uppfattades som USA:s och Israels man. Genom att åta sig uppdraget har han tagit risken att stämplas som förrädare.
Ändå har den israeliska politiken snarast underminerat hans ställning. Bosättningarna har fortsatt, liksom byggandet av den mur som ytterligare förstärker bilden av de ockuperade områdena som ett enormt fängelse. Frisläppandet av fångar har fördröjts och de utomrättsliga avrättningarna av militanta palestinier fortsätter.
Israel har på ett till synes medvetet sätt spelat de militanta palestinierna i händerna. Bara timmar efter att Abbas lämnade in sin avskedsansökan riktades en raketattack mot organisationen Hamas. Målet var rörelsens andlige ledare, Shejk Ahmed Yassin. Hamasledaren klarade sig med lindriga skador, men resultatet kommer utan tvekan att bli ytterligare våld.
Medan den israeliska regeringen talar om förhandlingar omöjliggör den praktiska politiken framsteg i fredsprocessen.
Enligt Baruch Kimmerling, professor i sociologi vid universiteten i Jerusalem och Toronto, är just det meningen. I boken ”Politicide” hävdar han att Sharon är övertygad om att lösningen på konflikten är militär. Hans mål är enligt Kimmerling att genomföra ett slags ”samhällsmord” på Västbanken och i Gaza.
Genom att slå ut ekonomi, rättsväsende och politiska institutioner håller israelerna på att orsaka en kollaps i det palestinska samhället. Efter den 11 september 2001 räcker det att hänvisa till kampen mot terrorismen för att straffa ett helt folk.
Den palestinske presidenten Arafat har föreslagit en ny premiärminister, parlamentets talman Ahmed Qurei. Han fick i går EU:s stöd. I praktiken avgörs dock hans möjligheter att göra jobbet i Washington och Jerusalem. Bush och Sharon vägrar tala med någon som representerar den valde ledaren, Arafat. Också så kan ett helt samhälle förnedras.
Sharon fortsätter att odla sina internationella kontakter. I går reste han i spetsen för en delegation på 150 personer till Indiens hindunationalistiska regeringschef Vajpayee. Tillsammans kommer de att enas i kampen mot militanta muslimer, på den indiska subkontinenten och i Mellanöstern.
Under tiden fortsätter vardagen, fattigdomen och förödmjukelserna i de ockuperade områdena, i Gaza och på Västbanken.