Direktörerna låste dörren för anställda
Det är lite märkligt att den som vill försöka förstå en klassisk arbetsmarknadskonflikt ska behöva slå upp sportsidorna. Klart är i alla fall att det nog var länge sedan någon utanför Sportbladets redaktion hade anledning att skriva lockout i en rubrik.
Svenska direktörer låser inte ut sina anställda, i alla fall inte nu längre. Senast Sverige upplevde en stor lockout var 1980, när 700 000 arbetare och tjänste-män stängdes ute från jobbet.
Den dåvarande arbetsgivarbasen Curt Nicolin kallade det en ”investering i framtiden”.
I dag är direktörerna inte så intresserade av den sortens investeringar. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag hört Urban Bäckström, Dag Klackenberg, Ola Månsson och andra arbetsgivare säga att stridsåtgärder inte hör hemma på en modern arbetsmarknad.
Dessutom kostar de ju pengar.
Kravet på inskränkningar av strejkrätten återkommer hela tiden från Svenskt Näringsliv.
Direktörerna låter som de går till förhandlingsbordet med händerna bundna. Facket larmar och går på, och vill det sig riktigt illa hotar de till och med att strejka trots att dagens slimmade produktionsprocesser och globala ekonomi inte har plats för störningar.
Arbetsgivarna kan bara maktlöst acceptera.
De senaste månaderna måste dock till och med Urban Bäckström ha haft svårt att upprätthålla den där minen av hjälplöst offer inför facklig övermakt. Det finns nämligen effektivare medel än en lock-out. Medel som inte behöver anmälas hos Medlingsinstitutet.
När ledningen på flygbolaget SAS i november hävdade att lönesänkningar var det enda sättet att rädda företaget fick de anställda en vecka på sig att acceptera ultimatumet.
Facken protesterade, men innan tidsfristen löpte ut hade alla skrivit under.
När stålbolaget SSAB ville ha ett krisavtal om sänkt arbetstid och sänkt lön försökte de fack-liga organisationerna göra motstånd. Krisuppgörelserna fick inte bli en konjunkturanpassad arbetstid.
Inför hotet om uppsägningar och arbetslöshet gick avtalet ändå igenom, och precis samma sak hände i förra veckan på tågföretaget Green Cargo.
Jag vet inte om uppgörelserna på SAS, SSAB eller Green Cargo är bra eller dåliga för de anställda. Jag vet inte om de varit nödvändiga, eller om de kommer att rädda några jobb.
Men jag vet att de visar att det fortfarande är arbetsgivarna som håller i taktpinnen på arbetsmarknaden, och att den obalans direktörerna talar så stort om nog oftast väger över till deras fördel.
Nu har som sagt klubbägarna i NHL bestämt sig för att släppa in spelarna på isen. För det var ju klubb-ägarna som låste dörren och stympade säsongen. Det är precis det en lockout betyder.