Ingen momsfest för Anders Borg
När finansminister Anders Borg bildade det finanspolitiska rådet hösten 2007 hoppades han nog att han instiftade en egen liten hejarklack.
Rådet – bestående av seniora nationalekonomer – skulle serva med en oberoende granskning av regeringens finanspolitik. Och eftersom Borg bygger sin värld på teorier och modeller hämtade ur nationalekonomisk kurslitteratur tänkte han väl att han skulle få rejält med gillande.
Vad besviken han ska ha blivit. Under åren har han visserligen fått en del beröm, men kritiken har inte varit nådig:
A-kassan har regeringen undergrävt, argumenten för att sälja ut statliga bolag håller inte, de sänkta arbetsgivaravgifterna har knapp effekt, nya jobbskatteavdrag skulle inte ge några sysselsättningseffekter – men leder till sänkta löner.
I går fick han nytt ovett från Finanspolitiska rådet. Regeringens viktigaste verktyg för att mota eurokrisens svallvågor – den sänkta restaurangmomsen – är en flopp.
När restaurangmomsen sänktes vid årsskiftet kostade det fem miljarder konor och det talades om att 19 000 nya jobb skulle skapas i branschen. Nu pratar regeringen om att det på sin höjd kommer resultera i ”ett par tusen” jobb. Men till och med det är att överdriva, skriver Finanspolitiska rådet. Enligt dem har momssänkningen ”snarast karaktären av ett branschstöd” och hotar sysselsättningen i andra näringar.
Så var det inte tänkt.
Teorin bakom momssänkningen är att när priserna sjunker ska fler gå på krogen och då ska också behovet av nyanställningar öka. Men verkligheten är inte lika enkel. Det finns ju fler saker än priset som styr om folk går på restaurang – tid och vanor, till exempel.
Erfarenheterna från momssänkningar i Finland och Frankrike visar att restaurangerna hellre ökar sina vinster än sänker priserna. Så fungerar det också i Sverige.
Det konstiga är att Anders Borg behöver ett helt råd av ekonomer för att se det.