I sommar ska vi äta mycket plast

”Om en fyraårig Gustav Vasa år 1500 hade kastat en plastlastbil i naturen skulle den delvis fortfarande gå att hitta”

Långsam nedbrytning Plast som kastas i naturen ligger kvar i hundratals år. Av den plast vi kastar i naturen samlas en stor del 
i havet i stora sjok, det största har en yta två gånger så stor som Texas.

Tror du att det är nyttigt att äta en plastleksak?

Kanske inte. Men det är precis vad du antagligen kommer att göra i sommar.

I varje fall delar av den. På köpet får du även i dig ftalater, bisfenol A, bromerade flamskyddsmedel och lite PCB.

Förr var plast ofarligt, trodde man. Men nyare forskning visar tvärtom att plast är ett betydligt större miljöhot än vi vetat tidigare.

– Plast bryts inte ner biologiskt. I stället sönderdelas den av solljus i små bitar som sedan sprids i naturen, säger Daniel Hansson, doktor i oceanografi på Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet. Tillsammans med ytterligare en person har han dragit i gång ”Plastriot”, en gräsrotskampanj på Twitter med plastinformation.

Filtreras inte bort

Plast tillverkas av fossila bränslen, vilket är ett problem i sig. Men en annan bov i dramat kallas mikroplaster. De var tidigare okända, men är små plastpartiklar som blir resultatet när exempelvis glömda leksaksbilar och sommarens engångsbestick bryts ner av solen.

Likadant med syntetkläder. En fleecetröja som tvättas ger ifrån sig massor av plastpartiklar. Problemet är att partiklarna inte filtreras bort i reningsverken utan hamnar i havet.

Hamnar på din tallrik

Väl där tas de upp av exempelvis musslor som inte kan skilja plastpartiklar från plankton. Partiklarna drar även till sig en lång rad miljögifter. Däribland bisfenol A, som har hormonstörande egenskaper, och PCB, som påverkar immunförsvaret och kan leda till cancer. De drar även till sig bromerade flamskyddsmedel som bland annat kan ge leverskador och skada hjärnan.

Musslor äts av fiskar och via näringskedjan hamnar alltihop till slut på en tallrik nära dig. Dessutom bryts plast ner långsamt. Om en fyraårig Gustav Vasa år 1500 hade kastat en plastlastbil i naturen skulle den delvis fortfarande gå att hitta.

I dag slänger ingen batterier eller kvicksilvertermometrar i naturen. Men plast slänger vi i mängder. Strömmar och vindar samlar sedan plasten i stora sjok ute i havet. Det största finns i Stilla havet, 30–40 meter djupt med en yta två gånger så stor som Texas.

Vårt samhälle bygger delvis på att plast är en oändlig resurs. Det som behövs är en aktiv politik för att minska plast­användningen och återanvända den plast som redan producerats. Kanske ett pantsystem för all plast, ungefär som det för petflaskor i dag.

Vi måste ändra vår livsstil. Varje år används 500 miljarder till 1 000 miljarder plastkassar i världen. Vi använder mängder av engångsmaterial och dricker vatten ur petflaskor i stället för ur kranen. Vi ger plastleksaker till våra barn, som de dessutom suger på, och vi har syntetkläder.

Det är inte hållbart.

Följ ämnen i artikeln