Sverige skulle behöva mycket mer populism
Den svenska makteliten har aldrig haft det bättre ekonomiskt. För att vara mer exakt, skillnaden mellan vad 200 mycket mäktiga svenskar tjänar och en vanlig industriarbetarlön är den största sedan statistiken började föras 1950.
Det finns en enkel förklaring. En direktör i ett av de största svenska företagen tjänade 2016 i genomsnitt mer än 55 industriarbetare. På bara ett år har skillnaden ökat med nästan en hel årsinkomst för en arbetare.
Det är LO som för 18:e gången ställt samman rapporten om inkomsterna för samhällets mäktigaste inom ekonomi, förvaltning, politik och arbetsmarknad. Att år efter år undersöka inkomsterna för personer i samma maktpositioner ger en bild av hur Sverige utvecklats.
Åt samma håll
Och sedan början på 1980-talet har det egentligen bara gått åt ett håll. Mot ökade skillnader. Det är samma resultat som alla metoder att mäta ojämlikheten i det svenska samhället kommer fram till.
Om de som fattar beslut som berör väldigt många människor lever under helt andra villkor än de som berörs kommer det sannolikt att påverka vardagen. Och om privilegierna för maktens män och - undantagsvis - kvinnor blir allt för iögonfallande undergräver det samhällssolidariteten.
– Det är en sjuk utveckling vi ser i det svenska näringslivet, sa LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson när rapporten presenterades.
Konkret förändring
Nu vill LO se konkreta förändringar. Till att börja med kräver man att också direktörerna ska underkastas samma lönenorm som gäller för andra på arbetsmarknaden. Dessutom vill man ha en skattereform som gör att kapitalinkomster i vart fall inte beskattas lägre än inkomster från arbete.
De rikaste kan helt enkelt inte fortsätta att dra ifrån.
Någon kommer säkert att kalla det populism. Men det är i så fall en populism valrörelsen och Sverige skulle må bra av.