Det finns ännu kraft i facklig samverkan

Klockan 10.00 i går satte sig Byggnads och det slovakiska företaget Termostav ner för att avsluta förhandlingarna om lönerna för de cirka 200 murarna på SSAB:s koksugn i Luleå. Enligt facket har arbetarna inte alls fått avtalade löner.

Precis samtidigt inledde LO-ekonomen Dan Andersson en presskonferens i Stockholm. Den handlade om LO:s syn på arbetskraftens rörlighet, arbetskraftsinvandring och europeisk integration.

– Den sorts arbetsvillkor som nu dyker upp har jag bara sett i amerikanska filmer och äldre skönlitteratur, sa Andersson.

Antagligen tänkte han på Steinbeck.

Frågan om arbetskraftsinvandring är svår för facket. Svensk fackföreningsrörelse har en positiv syn på öppen arbetsmarknad. Det gäller inte minst LO, redan i dag har mer än en femtedel av medlemmarna utländsk bakgrund.

Dessutom pekar alla kurvor, ekonomiska som demografiska, på hotande arbetskraftsbrist.

Å andra sidan blir exemplen på oordning på arbetsmarknaden allt fler. Oseriösa entreprenörer, företagsformer som enbart konstruerats för att komma runt reglerna och naturligtvis rent svartarbete tillhör vardagen i bland annat bygg- och transportbranscherna. I många fall hänger problemen samman med arbetskraftsinvandring.

Vi ser social dumpniing som innebär att människor från andra länder utnyttjas och som kan hota balansen på delar av arbetsmarknaden.

Från den 1 maj nästa år har EU ytterligare tio medlemsländer. Den svenska inställningen har hela tiden varit att medborgarna i de nya medlemsländerna måste få tillgång till unionen. En gemensam arbetsmarknad är kanske det viktigaste villkoret.

Arbetsmarknadens parter har varit eniga i sitt ställningstagande. Sverige bör, till skillnad från många andra länder, inte införa några övergångsbestämmelser. Nu knakar emellertid enigheten i fogarna och kanske är det inte så konstigt.

Fackliga företrädare ser avtal brytas och människor utnyttjas utan att myndigheter eller den allmänna opinionen reagerar. Kraven på begränsningar är ett uttryck för vanmakt.

Men övergångsregler är ingen lösning. Dagens oordning skulle fortsätta i många branscher och det långsiktiga arbetet för att hävda löntagarnas rättigheter skulle försvagas.

I rapporten håller LO fast vid linjen om en öppen arbetsmarknad för de nya EU-medborgarna. Samtidigt kräver man att myndigheterna ska ta itu med uppgiften att skapa ordning och reda på arbetsmarknaden. Det handlar om att ta den fackliga oron på allvar.

Skattemyndigheterna, länsstyrelser, polis och Arbetsmiljöverket måste alla prioritera kampen mot oseriösa arbetsgivare. Det är inte fackets roll att vara polis.

Om den kampen misslyckas kommer inga fackliga program i världen att kunna hindra obehagliga motsättningar på arbetsmarknaden.

Och hur gick det i Luleå? Inför hotet om blockad från både Byggnads och Metall och efter påtryckningar från SSAB tvingades det slovakiska företaget igår kväll acceptera att hålla sig till avtalet.

Än finns det kraft i facklig samverkan.

Följ ämnen i artikeln