Det går inte att lura McDonalds
I förra veckan genomförde polisen en husrannsakan hemma hos en ung restaurangchef på McDonalds. Nu utreds han för att ha ”sålt” anställningar – och därmed möjligheten att få ett svenskt arbetstillstånd – till två personer från Pakistan.
Enligt åklagaren har priset varit mellan 100 000 och 150 000 kronor per jobb.
Det finns egentligen bara en sak som är förvånande i historien: att det har blivit en riktig polisutredning, och det beror nog inte på att de som har ”köpt” sina anställningar på McDonalds har blivit mer lurade än många andra.
Tvärtom, de senaste åren har rapporterna om skenanställningar, slavkontrakt och orimliga arbetsvillkor duggat tätt, liksom berättelserna om handel med arbetstillstånd för personer från länder utanför EU. Det gäller inte minst i restaurangbranschen.
Dagens regler för arbetskraftsinvandring – från länder utanför EU – är resultatet av en uppgörelse mellan de borgerliga partierna och Miljöpartiet.
I princip innebär de att arbetsgivaren ensam avgör om någon ska få arbetstillstånd. Systemet har – inte särskilt överraskande – öppnat en ny marknad för människohandlare och ljusskygga advokater.
När det gäller bärplockningen blev historierna till sist så besvärande att Migrationsverket tvingades skärpa tillämpningen av reglerna. Men människor från fattiga EU-länder blir fortfarande lurade till bärskogen, och i till exempel restaurangbranschen tyder ingenting på att utnyttjandet av utländsk arbetskraft skulle avta.
Att den unge McDonaldschefen nu utreds av polis beror nog mest på att han just arbetar hos ett stort företag. Det kan gå an att lura fattiga människor och myndigheterna, men inte McDonalds.
Sverige ska ha en generös politik mot människor som av en eller annan orsak vill komma till vårt land. Men att tillåta utnyttjande och människohandel är allt annat än generöst.