EU-valrörelse i hänryckning
Så här i pingstens tid tycks det som om också EU-valrörelsen kommit i någon sorts hänryckning. Samstämmiga rapporter från torgmöten och valdebatter runt om i landet talar om ökat tryck och engagemang inför det stundande valet till EU-parlamentet.
Äntligen tycks det som om vi svenskar ser oss lite mer som européer. Och äntligen tycks partierna ha lämnat den förlegade ja-eller-nej-till-EU-debatten för att i stället tala konkret om vad de vill uppnå på den europeiska arenan.
Tydligast är förändringen hos socialdemokraterna där både partiledaren och toppkandidaterna åker land och rike runt och pläderar för ett mer socialt och miljömässigt hållbart Europa. Tillsammans med miljöpartiet som numera känns som ett riktigt fräscht Europa-parti kan det rödgröna samarbetet på allvar få en europeisk dimension. Det är lovande för framtiden.
Vänsterpartiet är dock fortfarande kluvet och så länge man vevar det gamla utträdeskravet kan man inte räkna med att spela någon större roll i EU-debatten. Ändå måste det medges att Eva-Britt Svensson gjort bra ifrån sig i parlamentet och Jonas Sjöstedt på sin tid hörde till de mer lysande Europa-politikerna.
Om de rödgröna blivit Europa-entusiaster tycks högerns EU-vindar ha mojnat. Intressant är moderaternas svängning från det europeiska till det nationella.
”Använd din röst för Sveriges bästa”, står det på de ljusblå valaffischerna. Den moderata reklamfilmen är fylld av svensksymboler som Volvo, Ikea, fotbollslandslaget, Zlatan, Carl Bildt som fredsmäklare, ja till och med Abba.
Storsvenskheten går inte att ta miste på. Lite märkligt av ett parti som alltid tidigare förr ansett sig vara en EU-vän.
Tyvärr är väl den nynationalistiska framtoningen något som ligger i tiden och som inte minst extremhöger-krafter rider på runt om i Europa.
Men moderaternas omorientering har kanske också att göra med att det europeiska unionsbygget blivit alltmer politiskt. När det för både Sverige och svenskarna blivit tydligt att unionen inte bara är en inre marknad utan också en arena för överstatliga politiska beslut har marknadsvurmarna i moderaterna kommit att bli EU-skeptiker.
Det vore i så fall en intressant europeisering av de svenska partierna för i Europa-sammanhang har ofta vänsterkrafter varit starkare förespråkare för unionen än konservativa högerkrafter.
Europa-projektet bär på en kluvenhet mellan marknad och politik – mellan det som var kol- och stålunionens tanke en gång, att genom ett ökat handelsutbyte och ekonomiskt beroende undvika krig mellan nationerna, och det som var efterkrigstidens Europa-rörelse med kampen för de mänskliga rättigheterna som fick sitt uttryck i Europarådet.
”Vem kan förälska sig i den inre marknaden”, sa Jaques Delors en gång och efterlyste mer av sociala och mänskliga frågor i unionen.
De rödgröna politikerna som driver jämställdhetsfrågorna, antidiskrimineringsfrågorna, de fackliga rättigheterna samt miljö- och klimatfrågorna behövs i Europaparlamentet likaväl som i de nationella parlamenten.
”Om vi inte inom tio år har lyckats att ge Europa en själ kommer hela det europeiska projektet att ha misslyckats”, sade Delors vidare 1992.
Någon själ vet jag inte om unionen har men helt klart är att de svenska EU-kandidaterna tycks mer hänryckta än någonsin.
Det bådar gott för valet på söndag.
Må det bli pingst i Europa-politiken.