Jomshof skojar inte om att bränna 100 koraner
Tack SD! Hälsar Vladimir Putin
I veckan utlyste regeringen borgfred i Natofrågan. Alla partiledare kallades till statsministern och fick information om hur främmande makt, alltså främst Ryssland, nu försöker lägga krokben för vårt Natomedlemskap.
Det är självfallet klokt med borgfred i en så viktig fråga.
Men samtidigt går det inte att komma runt att regeringens eget underlag i riksdagen börjar bli det enskilt största problemet för Natoprocessen.
I Dagens industri är justitieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) tydlig om koranbränningen framför Turkiska ambassaden.
”Jag tycker inte att man ska göra det, men man får göra det och blir de upprörda, så elda hundra till".
Han passar även på att kalla islam för ”inskränkt liten ideologi” i samma artikel.
Inom extremhögern har just att bränna koranen sedan länge blivit ett slags uttryck för yttrandefrihet. Liberala debattörer har gärna hängt på med långa, invecklade, liberala resonemang i samma riktning.
I sak är det en väldigt märklig symbol.
Att vifta med en hakkorsflagga eller heila är hets mot folkgrupp enligt svensk lag. Men det är inte olagligt att elda upp en koran framför en moské vid fredagsbönen på ramadan. Och uniformerade nazister kan mycket väl få demonstrationstillstånd ett stenkast från en synagoga eller mötestillstånd framför RFSL i Almedalen.
Varför går yttrandefrihetens gräns just där?
Självklart kan man göra sig dum om man vill. Hakkorsflaggan är bara en bit tyg, koranen bara lite papper med text och synagogan bara ett hus. Nazister och HBTQ-personer kan väl samsas på Visbys gator - luften är ju fri.
Så varför ska staten lägga sig i?
Riktigt så enkelt är det inte.
Syftet med att bränna en koran eller vifta med en hakkorsflagga är i princip det samma: att med symboliska handlingar hetsa, håna, hata och förnedra vissa människor med anspelning på ursprung eller trosuppfattning.
Syftet för nazister att demonstrera i närheten av en synagoga eller RFSL är att skrämma, ingenting annat. De som går i synagogan eller till RFSL vet mycket väl vad uniformerade nazister har gjort, gör och kommer att göra.
Så återigen: varför går yttrandefrihetens gräns just där den går?
I Finland är varken nazisternas organisation eller koranbränningar tillåtna. Man har i grunden samma syn på yttrandefrihet som Sverige men drar gränsen på ett annat ställe.
Jag tror att vi behöver resonera mer om det här. Det är inte självklart att en rasistisk manifestation som att heila ska vara olaglig medan en annan lika rasistisk, som att bränna en koran, ska vara tillåten.
Någonstans ska gränsen gå, men var?
I veckan gick Erdogan ut och krävde förbud i Sverige mot att bränna koranen. Och sköt därmed effektivt alla sådana diskussioner i sank. I varje fall för den här gången.
Men oavsett detta är rasistiska manifestationer extremt konstiga som symboler för yttrandefrihet.
Frågan lär komma tillbaka, för Richard Jomshofs ord "blir de upprörda, så elda hundra till" är inget skämt.
Det kan lika väl tolkas som en marschorder. Och kommer av vissa att tolkas så.
Hade inte SD agerat som de gjorde så skulle koranbränningen framför turkiska ambassaden aldrig ha hänt. Partiet har länge utnyttjat koranbränningar som ett sätt att vinna röster. Dessutom betalade en person knuten till SD-organet Riks själv demonstrationstillståndet utanför Turkiets ambassad. Riks är en nyhetssajt och Youtubekanal som ägs och drivs av SD.
I DN går förra utrikesministern Ann Linde till hårt angrepp mot hur detta har hanterats i regeringsunderlaget.
– På presskonferenserna står Jimmie Åkesson framför en pulpet som det står regeringen på. SD har via en avlönad medarbetare koppling till koranbränningarna och självklart ser Turkiet det och drar sina slutsatser, säger Ann Linde.
Richard Jomshof har i andra sammanhang argumenterat för att det ska vara förbjudet att bränna den svenska flaggan. Han har då blivit anklagat för inkonsekvens. Varför är det kränkande att bränna symboler han uppfattar som viktiga men inte kränkande att bränna symboler andra ser som viktiga?
Men Richard Jomshof är inte inkonsekvent. Han har ungefär samma ideologi som Turkiets president Erdogan. Han vill skilja mellan vi och dom.
Det skiljer mindre än man kan tro mellan sverigedemokratisk ideologi och radikal islamism, det är därför SD och partiet Nyans blev varandras spegelbilder i valet i höstas.
SD och islamisterna delar samma konservativa värderingar om samhället, samma kritik mot feminismen, samma vurm för en svunnen – och uppdiktad – guldålder och båda ser den liberala demokratin som dekadent.
Nationalism och islamism är båda en motreaktion mot en samhällsutveckling där grundläggande normer och livsstilar förändras snabbt. De har blicken stadigt fäst i backspegeln.
Nu har SD blivit det enskilt största hindret mot ett svenskt Natomedlemskap och partiets muslimhat får konsekvenser som hotar rikets säkerhet.
I en längre analys i Hufvudstadsbladet argumenterade i veckan Charly Salonius-Pasternak, ledande finsk säkerhetspolitisk forskare, för att Finland bör gå med i Nato utan Sverige om chansen ges.
Även Sverige skulle bli säkrare, argumenterar han, och ett fördjupat bilateralt samarbete mellan Stockholm och Helsingfors skulle kunna kompensera en del för att vi stannar i väntrummet.
Dessa röster kommer sannolikt att bli fler och starkare framöver.
Samtidigt är Charly Salonius-Pasternak kristallklar om de geopolitiska konsekvenserna.
– Kreml skulle jubla. Peking skulle fundera hur det är ställt om USA inte får sin vilja igenom. Natos grundpelare, Open Door Policy, skulle vara krossad, säger Salonius-Pasternak.
Det började med ett gäng nyttiga idioter utanför Turkiets ambassad. Men det slutar inte där.
Tack SD. Hälsar Vladimir Putin.