De köper nya hemman och får hjälp av Nutek
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-07-19
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sommarkväll i värmländska Bjurtjärn. Bak ladans knut hörs fiolmusik och ungdomligt skratt. Utanför hembygdsgården läser tre bröder Aftonbladet. Hör här!, hojtar en av dem. Men det är inte sommarens nya och heta vädersidor han citerar från, utan något ännu mer dramatiskt:
– Det står att de hittat guldkorn, stora som potäter, i Förenta staterna.
Scenen är från 1849, och upptakten till hembygdsspelet ”De sålde sina hemman”.
Det är inget folklustspel utan en sann skildring hur tre bröder för 150 år sedan for från östra Värmland till Amerika, grävde guld eller blev affärsmän. De återvände, och den ene brodern lyckades tömma Bjurtjärn och locka med sig 284 bybor till USA.
Det är denna vemodiga historia som Jan Johansson tolkat i ”De sålde sina hemman”. För så gjorde man i Bjurtjärn, rika bönder som förtryckta hyttarbetare. De bröt upp från byprästens trångsynthet och bergsmännens utsugning. De drömde om rikedom i en tid då Karlskoga Bergslags hyttor stod stilla och åkrarna drabbats av missväxt.
Men resan slutade i katastrof. På båten dog folk som flugor, väl framme tog koleran hälften av utvandrarnas liv. De som blev kvar åkte till Wisconsin och bildade staden ”Stockholm”.
Hela vintern och våren har Bjurtjärnborna grävt efter sina rötter, och de utvandrades öden. Nu står 30 personer, en get och en häst, på hembygdsgårdens backe i ett drama som får dagens dokusåpor att framstå som ”blaha-blaha”.
Huvudrollen tolkas av Stefan Persson, Bjurtjärns elektriker. Hans utvandrarbröder har jobb som lagerbiträde eller vid Bofors.
Det slår mig att historiker sällan eller aldrig kartlagt den massutvandring som tömde Sverige på en miljon invånare.
Vilhelm Moberg rev slöjorna av detta. Nu följer söner och döttrar till dem som blev kvar efter.
Att det sker i Värmland är naturligt. Här har berättarkonsten gått i arv från de forkarlar som på 1600-talet transportade järn till hamnen i Göteborg. Den har vårdats av Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, Göran Tunström och som här 1 500 bybor i Bjurtjärn.
Nu är det 2003 – och nästa år åker Bjurtjärn till USA och systerstaden Stockholm för att inför utvandrarnas ättlingar spela ”De sålde sina hemman”.
Likt 1849 har kriserna svept fram över bruksorterna; Hagfors, Nykroppa, Storfors, Munkfors, Bofors, Degerfors. Ekonomer, nyliberaler och borgerliga tidningar i huvudstaden har uppmanat människorna att skaffa sig en modern omvärldsanalys och flytta till Stockholm där honung och guld sades flyta, liksom i USA år 1849.
Något har hänt. Nu säljer inte folk sina hemman. I Bjurtjärn ökar befolkningen. Den här sommardagen 2003 berättar lokaltidningen att antalet nystartade företag ligger bland de högsta i landet. Nutek och starta eget är lösningen.
Nostalgi och bakåtsträvare klassas det som i tv-soffor. Men det handlar om något djupare; nämligen kampen för den folkhemsmodell som bruken och dess yrkesfolk är bärare av.