Nu ska jobbpolitiken också Tidöanpassas
Johan Pehrson låter SD styra budskapet
Johan Pehrson har pratat med tidningen Arbetsvärlden. Tydligen tycker ministern att det nya jobbet är lite krångligt. Han berättar bland annat att departementens medarbetare är ”noga med att det ska bli lagligt”.
Ibland är man väldigt glad åt regeringskansliets opolitiska tjänsteman.
Pehrson svarar också på frågan om vad som gör honom mer lämpad för sitt jobb än en dator med artificiell intelligens, AI.
– Empati, svarar arbetsmarknadsministern kavat.
Inget tyder på att ironin är avsiktlig.
Ingen medkänsla
De senaste dagarna är det ju fler som ifrågasatt Pehrsons förmåga att känna just medkänsla. Twitterinlägget om hur ”fett” arbetslösa har det har med rätta gjort många rasande.
Det blev inte bättre när arbetsmarknadspolitiken i går skulle Tidöanpassas. För Dagens Nyheter presenterade Pehrson en röra av förakt för Småland, synpunkter på Arbetsförmedlingen och tankar om språkundervisning. Däremot inte ett ord om bostäder eller yrkeskunskaper.
På sista raden är det invandrarna som måste skärpa sig. Jimmie Åkesson hade inte kunnat säga det bättre själv.
Vi blir lite bekymrade. Har ansvaret för arbetsmarknadspolitiken lagts i händerna på någon som inte förstår sitt jobb? Vet Johan Pehrson vad han gör?
Det som från början fick ministern att greppa mobilen var nyheten att tågen mellan Göteborg och Malmö ställs in i sommar. Planerade banarbeten, men framför allt bristen på lokförare, ligger bakom.
En brygga till annat
I Pehrsons hjärna uppstod en brygga till något annat, att många saknar ett jobb.
Han lyckades, kanske av en slump, närma sig arbetsmarknadspolitikens två stora utmaningar. Å ena sidan bristen på kompetens och svårigheten att få tag på rätt människor att anställa. Det talar nästan alla arbetsgivare om. Å den andra antalet arbetslösa. Det är alldeles för högt. Och värst är att många varit utan jobb länge.
Tydligen tänker Johan Pehrson att sänkt ersättning och hårdare krav ska få arbetslösa att fylla arbetsgivarnas kompetensluckor.
Idén är inte ny. Lite snyggare formulerad utgjorde den kärnan i Anders Borgs och Fredrik Reinfeldts regeringsprogram.
Funkade inte då
Det funkade inte då. Och det skulle inte att fungera nu.
Orsaken illustreras nästan övertydligt av exemplet med lokförarna.
Under förra året var antalet sökande till landets tågförarutbildningar mångdubbelt större än antalet platser. Bristen på lokförare handlar inte om att arbetslösa inte vill köra tåg. Den handlar om att det finns för få utbildningsplatser och personal slutar.
Långtidsarbetslösheten beror inte på att arbetslösa har det för ”fett”, eller att man inte vill bo i Norrland. Den beror på att man saknar utbildning, språkkunskaper eller att det finns ett motstånd till att anpassa arbetsplatserna.
I båda fallen är det Johan Pehrsons ansvar. Om han inte fattar det har Sverige ett ”fett” problem.