Bjuv fortsätter att kämpa för våra ärtor
Nu ligger framtiden i händerna på Findus ägare
I den envisa sommarvärmen utanför maskinverkstaden i Selleberga spolar Rasmus Lindvall av den jättelika ärttröskan innan den ställs undan för hösten. Det är sannolikt sista gången. Findus produktion av ärtor i skånska Bjuv ska nämligen läggas ner.
Under de senaste månaderna har den här maskinen tillsammans med femton liknande skördat 31 000 ton ärter exakt när de mognat runt om i Skåne och Halland. Sedan har varenda ärta transporterats till fabriken i Bjuv för att frysas inom tre timmar.
Under skördeperioden går ärttröskorna 20 timmar om dygnet. Fabriken rullar ytterligare någon timme.
— Den gör bara en sak, men det gör den bra, säger Lindvalls kollega Anders Ekblad.
I fyra år har han arbetat med service på maskinerna, som inte får stå stilla under den stenhårt planerade skördesäsongen. I vanliga fall skulle tröskan ha plockats fram för en totalrenovering till våren.
— Nu får den väl bara stå, säger Ekblad.
En industri i världsklass
Ärtor kan vara en massa saker. Hemma i köket är de ett nödvändigt tillbehör till söndagssteken eller en ingrediens i pastasåsen. Men ärtor kan också, tillsammans med dill, morötter och andra grönsaker, vara grunden för yrkesstolthet, arbetstillfällen och en framgångsrik industri i världsklass.
Dessutom går det att spekulera i ärtor. Ett sätt för riskkapitalister att placera sina pengar med förhoppningen om en riktigt bra ränta.
I Bjuv där Findus har sin fabrik har ärtor varit både yrkesstolthet och spekulation. Här i matlandet Sveriges hjärta har många, både anställda och lantbrukare, varit företaget trogna ett helt liv. Lojaliteten med Findus har varit ett slags grundsten i verksamheten.
Samtidigt har fabriken haft fyra olika ägare sedan år 2000, alla på ett eller annat sätt kontrollerats av riskkapitalbolag som varit ute efter snabba affärer.
— Jag tycker att ägarbytena har sugit energi, och antagligen pengar, ur företaget, säger Kent Ahlgren.
Ahlgren är ordförande för LO-facket Livs klubb på Findus.
Chockbeskedet
Den sista mars i år meddelade den senaste ägaren, riskkapitalbolaget Nomad Food med säte på Brittiska Jungfruöarna, att fabriken i Bjuv och hela den svenska produktionen skulle läggas ner. Efter förhandlingar, politiska påtryckningar och demonstrationer står det beslutet fast.
Under hösten ska flera av produktionslinjerna plockas ner och flyttas bit för bit. Produktionen avvecklas med årets skörd. Den sista januari ska det vara slut och tomt. Direkt berörs drygt 300 livsmedelsarbetare och ungefär 120 tjänstemän. Indirekt drabbas många fler, bland annat fler hundra bönder som anpassat sin verksamhet till samarbetat med Findus.
Det är därför Anders Ekblad kanske aldrig mer kommer att rusta ärttröskan.
Nomad Foods köp av Findus uppfattades från början som en god nyhet i Bjuv. Äntligen skulle verksamheten få en ägare som verkligen förstod sig på livsmedel. Just därför blev beskedet i november ett ändå större svek.
— På det första informationsmötet efter köpet i november förra året försäkrade ledningen för Nomad Foods att de var långsiktiga ägare, och att de aldrig lagt ner en fabrik. Det tror jag har retat upp många, säger Kent Ahlgren.
Han har svårt att förstå ägarnas argument för att lägga ner produktionen.
— Alla pratar ju om närodlat och om att ta bort tillsatser nu. Det har vi här. Men hur kan vi garantera det om alla livsmedel ska importeras?
— Nomad Food har hela tiden talat om att komma närmare marknaden, men Findus produktion säljs till 80 procent i Norden, säger Kent Ahlgren.
En känsla av förortcentrum
För den tillfällige besökaren ser centrala Bjuv inte så mycket ut för världen. Stadskärnan har en känsla av förortscentrum, men här finns det nödvändigaste. En bank, ett apotek, Systembolaget och Netto. Och kommunen växer. I somras passerades 15 000 invånare för första gången.
Kommunalrådet Anders Månsson berättar att den stora framtidsinvesteringen just nu är nybygget av en skola som ska stå klar 2019. “Vi satsar på utbildning" läser jag i en broschyr för nyinflyttade som jag hittar i kommunalhusets entré.
Utanför Anders Månssons kontor gör Colin Olsson Holmgren och hans bror Linus trix på sina kickbikes i den nyöppnade och superfräscha skateparken.
Precis här brukade Månsson och hans kompisar gömma sig när de som barn pallat otröskade ärtor från lastbilarna på väg mot fabriken.
— Vi väntade tills järnvägsbommarna precis gick upp innan vi ryckte åt oss från flaken. Då kunde chaufförerna inte följa efter oss, berättar han.
Trots att det gått lång tid går det inte att ta miste på att minnet väcker något särskilt. Den som har vuxit upp i Bjuv får en speciell relation till ärtorna.
En bruksort, men bara femton minuter med tåg från centrala Helsingborg.
Stolthet över ärtorna
Det går inte att ta miste på bjuvbornas stolthet över sina ärtor. Det är en del av identiteten. Som samhälle klarar sig Bjuv kanske utan Findus. Kommunen kan växa som en del av Öresundsregionen.
Men hur kommer det att förändra Bjuv om stoltheten över ärtorna försvinner?
Förhoppningsvis är ärtstölderna i alla fall preskriberade vid det här laget.
— Det har varit ett tufft år, säger Anders Månsson.
Själv fick han beskedet om varslen på Findus via SMS på en semesterresa.
Först hade han svårt att tro att det kunde vara sant. Sedan väntade timmar på flyget.
Efter nedläggningsbeskedet agerade kommunen direkt. Det har varit kontakter med regionen, med regeringen och med forskare. Och naturligtvis med Findus lokala ledning.
Också Stefan Löfven har hört av sig till Anders Månsson.
— Det är enda gången han har ringt mig.
Tillsammans med Region Skåne samt bland andra Lantbruksuniversitetet och Lantbrukarnas riksförbund har kommunen tagit fram en strategi. Findus anläggning ska förvandlas till ett centrum för en ny innovativ livsmedelsindustri där små och medelstora företag kan utvecklas och växa.
Det handlar om växthus, fiskodling och energi, bland annat. Men också om att ta tillvara det livsmedelskunnande som finns i Bjuv.
Tuffa villkor
Strategin förutsätter dock några saker. För det första måste det gå fort. Den kompetens som finns samlad på Findus kommer snabbt att försvinna om verksamheten läggs ner, och de bönder som samarbetat med fabriken måste så sina åkrar.
För det andra måste staten våga satsa. Bjuvs kommun vill att regeringen tillsätter en speciell samordnare, och att Magdalena Andersson sätter av pengar för satsningen i nästa års budget.
Och för det tredje förutsätter strategin förstås att ägarna, Nomad Foods, inte sätter sig på tvären. Det är trots allt de som bestämmer om marken, maskinernas och byggnadernas framtid.
Och vad ägarna egentligen vill är det fortfarande ingen som vet.
Så är vi alltså tillbaka där vi började. När Findus läggs ner i Bjuv kommer många att förlora sitt jobb. Men det är inte hela historien. Den handlar också om människors bild av sig själva och sin ort. Fabriken i Bjuv berör eftersom det handlar om framtiden för svensk livsmedelsproduktion.
Nedläggningsbeslutet har påmint oss om att den framtiden avgörs någonstans väldigt långt bort. Det är klart att det väcker vanmakt.
Nästa liv i Bjuv
— Vi tycker att vi producerar världens bästa ärtor. Visst tänker man att de som hade världens näst bästa ärtor har tagit tillfället och dödat en konkurrent, säger Kent Ahlgren.
Det har varit bråda dagar på fackexpeditionen sedan beskedet i mars. Förhandlingar och demonstrationer förstås. Men framför allt handlar det om att stötta medlemmarna. Många har varit på Findus länge. Att fabriken nu ska försvinna väcker många frågor.
Facket har ordnat möten med arbetsförmedlingen och försäkringskassan, och det har funnits kurser i att söka jobb och att skriva CV.
— Väldigt många har nog börjat fundera på sitt nästa liv, säger Ahlgren.
— Men även om man jobbar någon annanstans vill man ju att det ska vara verksamhet här. Att det ska tillverkas något.
Och kanske att ärttröskan trots allt inte har ställts undan för gott.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.