Konsten att gräva guld i Garpenberg
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-03-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om ett arbetsliv präglat av glädje, kamratskap, otrygghet och ständiga risker berättar Roine Janssons intensiva målningar av gruvarbetet och gruvarbetare. Från i dag och två veckor framåt visas de i Garpenbergs Folkets hus.
Roine Jansson bröt förr själv malm i Dannemora. Han sökte och kom in på Konstfack. Lärde sig franska och skildrar i sin konst gruvarbetets villkor i Belgien och Sverige.
Gruvarbetet har under många år varit lika utsatt som konstnärernas. Förr stod lavarna i Bergslagen tätt som ett sommarregn under semestern. En efter en har gruvorna lagts ned, gångarna vattenfyllts.
I Bergslagen finns en enda gruva kvar – den som Boliden äger i Garpenberg. Men den liksom hela koncernen var också på dekis.
För några år sedan greps Bolidens dåvarande ledning av hybris och flyttade huvudkontoret till Toronto i Kanada. Där rann både kapital och vinster bort. Boliden var sekunder från konkurs när det räddades hem till Sverige igen.
Tur var väl det. Över Garpenberg, där man brutit malm sedan 1200-talet och där Gustav Vasa på 1500-talet hämtade sina inkomster, sänkte sig under slutet av 1990-talet mörkret. Gruvan hade inte visat vinst sedan 1995. Malmpriserna störtdök liksom nu hyperkapitalismen gjort.
När allt var som svartast fick Boliden åter seriösa ägare och en blågul inriktning. Den nya ledningen bestämde sig för att göra en sista provborrning i Garpenberg, 750 meter bort från den gamla gruvan.
I Bergslagens gruvsamhällen bär människorna på en och samma dröm, den att göra det stora och glimrande fyndet. Sanningen är att det nästan aldrig sker. Den sista provborrningen i Garpenberg sågs därför mer som en rutinåtgärd.
Undrens tid är inte förbi. Provborrens kärnor vittnade om ett av de största fynden någonsin av ädlaste metaller, guld, silver, zink och bly.
Normalt brukar en malmkropp vara sex meter bred.
Det nya fyndet i Garpenberg är nästan hundra meter brett och har ett djup på 800 meter.
Hela Garpenberg, med kyrka, kyrkogård och Folkets hus, vilar alltså på en guldgruva.
När den lokala ledningen förra sommaren insåg vilka rikedomar som hittats övervägde den att åka in till Systemet i Hedemora, tömma det på champagne och ställa till med tidernas brakfest för de anställda.
Det blev inte så. Gruvchefen for i stället till kyrkorådet och berättade om guldet och rikedomarna som ruvade under både predikstol och gravar. I en ort där jobben tunnats ut och skattekraften med den blev prästens och församlingens råd:
– Bryt, bara bryt.
På den vägen är det. Nu rusar guldpriserna upp. Bolidens borrar hittar nya stora fyndigheter även i Västerbotten. Där räddades nyligen Kristineberg från att dö. Där nyanställs nu 60 personer.
Roine Jansson och de konstnärer som skildrar gruvarbetets villkor har alltså framtiden för sig.