Det mullrar om minimilönerna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Budskapet i den rapport Svenskt Näringsliv i går presenterade låter sig sammanfattas på några rader.

Ökad lönespridning leder till höjd produktivitet, stigande löner, ökade vinster och lägre arbetslöshet. Dessutom kan de lägst avlönade räkna med att snabbt avancera i lönestegen. Blir någon kvar i låglönesektorn beror det på att hon eller han är oförbätterligt lågproducerande och ändå skulle slås ut om minimilönerna höjdes.

Därför borde löneskillnaderna tillåtas öka och avtalens lägstalöner lämnas orörda.

Svenskt Näringsliv har lagt örat till marken och tyckt sig uppfatta ett oroande muller från de fackliga organisationerna. Kraven på höjda minimilöner kommer att prägla årets avtalsrörelse. Svenskt Näringsliv vill förekomma debatten.

Central roll

Avtalens miniminivåer kommer att spela en central roll i vinterns förhandlingar.

De fackliga argumenten är, till skillnad från vad Svenskt Näringslivs utredare vill få oss att tro, inte bara en obestämd känsla för rättvisa.

Risken för att individer eller

branscher ska fastna i en låglönespiral finns, liksom problemen med den uppenbara ojämlikheten mellan kvinnor och män som i går lyftes fram i SCB:s lönestatistik. Men frågan om minimilönerna har framför allt betydelse för lönebildningen på hela arbetsmarknaden.

Det beror på den tillträdande regeringens politik att sänka ersättningsnivåerna i socialförsäkringarna. Att antalet arbetssökande kommer att öka är det ingen som betvivlat. Att det också, för att skapa jobb, måste pressa de faktiska lönerna neråt tycks i vart fall ekonomerna eniga om.

Vill de fackliga organisationerna försvara avtalens betydelse för lönebildningen har de knappast något val.

De måste driva frågan om lägstalöner för att inte en växande del av det gemensamma löneutrymmet ska gå åt för att kompensera människor som tvingats ta arbete till mycket låg lön.

Till detta kommer också frågan om utländska företag och uthyrningen av arbetskraft. Genom rena marknadsmekanismer kan de bidra till att pressa de verkliga lönerna mot avtalens miniminivåer.

I båda fallen kommer lägstalönerna i praktiken att bli viktigare för att värna stora grupper löntagare.

På Svenskt Näringsliv talas det om löneutvecklingen som ett resultat av ökad produktivitet. Kanske handlar det lika mycket om utbytbarhet.

Försvara sina anspråk

Den enskilda LO-medlemmen, och många av TCO:s medlemmar, har små möjligheter att på egen hand försvara sina löneanspråk. Ändå är det just dessa som tillsammans skapat den svenska industrins oerhörda produktivitetsutveckling de senaste åren. Det är bara tillsammans som de flesta löntagare kan räkna med att få en rimlig del av resultatet.

Därför lär inte frågan om lägstalönerna försvinna från vinterns avtalsförhandlingar. Det kommer att fortsätta att mullra.

IP