Farligt spel om Kosovos framtid

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

24 JULI 2007. Ska Kosovo bli ännu ett exempel på hur ett splittrat EU låter USA bestämma dagordningen?

Inför EU:s utrikesmöte i?går talade den brittiske ministern David Miliband om europeisk enighet. Om han menar allvar måste Storbritannien ändra kurs.

Förra veckan hävdade Kosovos premiärminister att provinsen ska förklara sig självständig den 28 november, efter att FN:s säkerhetsråd misslyckats med att lösa frågan.

Det är illavarslande. Att utropa självständighet utan FN:s godkännande kan leda till våldsamma konflikter i Kosovo och andra delar av västra Balkan. Situationen i Makedonien är fortfarande instabil och i Bosnien kan serberna ta ytterligare steg mot självstyre.

Splittringen kan föda mer våld

Återigen kan hus brinna i det forna Jugoslavien. Kosovo år 2007 kan bli ännu ett exempel på hur omvärldens splittring föder våld och nya flyktingströmmar.

USA bär en stor del av ansvaret. Bush-administrationen har lovat Kosovo självständighet utan att ge något utrymme för dialog med Serbien och Ryssland. Senast förra veckan sa Nicholas Burns på State Department att USA skulle erkänna Kosovo före årets slut ”med eller utan FN-resolution”.

EU måste visa sin gemenskap

Britterna har lojalt hängt på Bushadministrationen, som många gånger förr. Regeringen i London ställde resten av EU åt sidan. Kanske var tanken att ryssarna till sist skulle gå med på en FN-resolution. Ett ”chicken-race” med människoliv på Balkan som insats.

I så fall fungerade inte taktiken. Ryssland har tvärvägrat att gå med på varje uttalande som leder till självständighet.

Nu måste EU visa att det finns en gemensam utrikespolitik värd namnet. Den svenska regeringen med Carl Bildt i spetsen har gjort bra insatser för att EU ska hålla ihop och frågan lösas inom FN:s ram.

Javier Solanas nödlösning efter sammanbrottet i FN var att kontaktgruppens sex länder ska fortsätta samtalen om Kosovo under 120 dagar.

Det förutsätter att alla är intresserade av en verklig dialog, även USA och Ryssland. Under tiden måste budskapet till Kosovo vara klart: gå inte vidare på egen hand på ett sätt som kan äventyra stabiliteten på hela Balkan.

Om detta inte fungerar kommer EU-länderna att ställas inför svåra val.

Kan Sverige och övriga stater erkänna ett land som fortfarande formellt styrs av FN?

Är EU redo att ta över förvaltningen av provinsen under en övergångsperiod, även utan godkännande från säkerhetsrådet?

Om våld bryter ut mellan kosovoalbaner och serber, hur ska de svenska soldaterna agera när FN-mandatet inte längre motsvarar verkligheten?

Turerna om Kosovo är ännu ett argument för att EU borde ha en gemensam röst i FN:s säkerhetsråd. På kort sikt handlar det om något enklare: att Storbritannien låter sammanhållningen inom EU gå före lojalitetsbanden över Atlanten.

Ett första steg, som diskuterades i går, vore att låta EU ha en gemensam representant i samtalen med USA och Ryssland. ME