En ödesfråga för Europa

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Det har snart gått två och ett halvt år sedan representanter för Byggnads avdelning ett i Stockholm och det lettiska företaget Laval träffades för att göra upp om ett kollektivavtal för ombyggnaden av Söderfjärdsskolan i Vaxholm.

Förhandlingen misslyckades. Det blev upprinnelsen till den så kallade Vaxholmskonflikten. Fortsättningen av historien har präglat debatten om arbetsmarknaden sedan dess, och inte bara i Sverige. När Vaxholmskonflikten, eller Lavalmålet, i morgon tas upp av EG-domstolen är det inte längre två svenska fackförbund som står mot ett lettiskt företag.

Ett delat Sverige

Konflikten har delat det politiska Sverige, fått arbetsgivarorganisationer att försvara företag som avstår från kollektivavtal och skapat ett nytt engagemang i den fackliga rörelsen. Ledarsidor har talat om löntagarorganisationer som maffia, och ministrar har varnat för folklig vrede om konflikträtten inskränks.

Tillsammans med bland annat Viking Line-målet, som domstolen också behandlar i veckan, har Vaxholm dessutom vuxit till en europeisk symbol för motståndet mot social dumpning.

Svenska modellen

Inför morgondagens förhandlingar i domstolen kommer Europafacket att ännu en gång uttrycka sitt stöd, och de flesta av EU:s regeringar har lämnat synpunkter på målet.

Så vad är det som domstolen i Luxemburg har att avgöra och som skapat denna enorma debatt?

Den svenska arbetsdomstolens frågor handlar i grunden om en enda sak. Är det tillåtet för det svenska facket att använda normala stridsåtgärder för att tvinga ett utländskt företag att ge sina anställda i Sverige de arbetsvillkor som gäller här? Därmed handlar Vaxholmskonflikten också om den svenska modellen för arbetsmarknaden, där mycket av ansvaret överlämnats till parterna. Modellen förutsätter nämligen kollektivavtal på de flesta arbetsplatser, och det förutsätter i sin tur en möjlighet till konflikt. Även om det är ett samband som tycks ha svårt att tränga in i delar av den svenska borgerligheten är det med det argumentet regeringen och arbetsmarknadsminister Littorin något motvilligt försvarat de svenska reglerna, och det svenska facket.

Har marknaden företräde?

Målet i EG-domstolen berör kanske också något än mer grundläggande, nämligen frågan om den fria handelns princip ska överordnas rätten till facklig kamp, organisation och demokrati. Ska löntagare, i den fria marknadens namn, tvingas acceptera att konkurrera med varandra om jobb och försörjning utan att tillåtas använda fackliga motåtgärder?

Det gör Vaxholmskonflikten till en fråga om Europas framtid.

Gäller EU:s regler för likabehandling av arbetstagare och grundlagsskydd för strejkrätten, eller har marknaden företräde? En social och politisk union, eller en kapitalets? En ödesfråga.

Så tänkte knappast någon för två och ett halvt år sedan.

IP