Underskatta inte köksbordets roll

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Gudrun Schyman gjorde det. Bjöd in alla partiledarna till samtal runt sitt köksbord. Resultatet blev den gången rätt magert men hon är inte ensam om taktiken.

Det av Göran Persson ofta så varmt lovordade samarbetet mellan socialdemokraterna och centern, om att rädda den svenska ekonomin från bankrutt i mitten på nittiotalet, började i själva verket runt frukostbordet på ”Bondtolvan”, LRF:s kansli på Klara Östra Kyrkogata 12 i Stockholm.

Det var Bo Dockered, då ordförande för Sveriges bönder och välkänd politisk äktenskapsmäklare och lobbyist, som lockade finansminister Göran Persson att äta frallor och diskutera samarbete med ledande centerpartister. Så småningom fördes samtalen upp på partiledarnivå.

Ingvar Carlsson och regeringen gjorde ett ”bondeoffer”, jordbruksminister Margareta Winberg strök sitt sparpaket på bönderna och erbjöd en generös uppgörelse med centern om jordbrukspolitiken. Isen var bruten.

Centern och Olof Johansson ställde upp och tog ansvar för saneringen av statsfinanserna i mitten av nittiotalet. Så räddades Sverige ur det ekonomiska moras som kunde raserat hela välfärdssystemet och som tvingade Persson att resa till Wall Street och låna pengar av de flinande finansvalparna.

Under Göran Persson som statsminister utvecklades samarbetsformerna med centern från frukostätande till mer broderliga sammankomster. Det sägs att det inte var ovanligt att de knäckte problem över en pytt och ett järn vid köksbordet hemma hos ”Pekka”, Per-Ola Johansson, en av Olof Johanssons närmaste män och Perssons favorit.

En annan politisk räv som insett middagsbordets betydelse för samförstånd är Maud Olofsson. Som bekant var det vid hennes köksbord i Högfors i Västerbotten som de borgerliga partiernas ”Allians för maktskifte” manifesterades efter några västerbottniska delikatesser och nyplanterade granplantor. En listig operation i borgerligt samförstånd och enighet som hittills varit mycket framgångsrik.

Bakom den gångna veckans turbulens i det röd-gröna regeringssamarbetet tycks också ett middagsbord ha spelat roll. Dagens Nyheter skrev att näst Pär Nuder, nybliven finansminister och Göran Perssons närmaste förtrogne, så har miljöpartiets Peter Eriksson varit den flitigaste middagsgästen i Sagerska palatset, statsministerns officiella bostad. Det var uppenbarligen runt middagsbordet som de båda partiledarna kohandlade om det fortsatta s-mp-samarbetet och en utveckling mot ett eventuellt regeringssamarbete med gröna ministerposter 2006.

Köksbordens betydelse i politiken ska inte underskattas.

Sveriges ekonomiska tillväxt är på topp, företagsvinsterna slår rekord, nu ses också bättre tider i kommunerna. Regeringen är belåten.

Men på arbetsmarknaden är det fortsatt lågkonjunktur. Sysselsättningen minskar, arbetslösheten fortsätter att stiga. 7,8 procent av alla i arbetsför ålder står utan jobb, mitt i brinnande högkonjunktur. Över en miljon är sjukskrivna eller förtidspensionerade.

”Detta är en utveckling som inte kan accepteras”, slog riksdagens finansutskott fast i går.

Allt fler socialdemokrater jag träffar säger att regeringen i praktiken har övergivit målet om full sysselsättning. På område efter område lever vi inte upp till arbetslinjen.

Statsministern, finansministern, arbetslivsministern upprepar sitt mantra: Nästa år, nästa halvår, vänder det.

Snart är det ingen som längre tror dem.

Framgångsrik:

Bo Dockered

Listig

Maud Olofsson

Middagsätare

Peter Eriksson

Lena Askling