Som ett EU-toppmöte på anabola steroider

DENVER, COLORADO. Hillary Clinton har en tuff uppgift när hon talar på demokraternas konvent i natt svensk tid.

Hon måste övertyga sina anhängare att Obama är en kandidat värd att kämpa för. Alla som varit aktiva i något parti vet att få saker är så infekterade som interna motsättningar. Enligt de senaste opinionsmätningarna tänker 27 procent av de som röstade på henne inte gå över till Barack Obama. Igår drog en mindre Hillary-demonstration genom Denver.

– Jag röstar på Hillary, ingen annan, sa en kvinna i medelåldern.

Nu måste Clinton få dem att glömma den uppslitande primärvalskampanjen. Annars kommer USA:s nästa president heta John McCain.

Hela konventet är tänkt att bli en sådan samlande kraft. Detta megaarrangemang, som samlar 6000 aktiva demokrater och tre gånger fler journalister. Det är som ett EU-toppmöte på anabola steroider. Hela Denver är fyllt av myllrande aktivitet. Alla är här. Partietablissemanget och alternativrörelser. Fackföreningar och medborgarrättsgrupper. Socialdemokrater och moderater.

Och dygnet runt hovrar polishelikoptrarna över "The Mile High City".

Motsättningarna bland demokraterna förklarar också delvis varför Joe Biden blev vice presidentkandidat. Han har utrikespolitisk erfarenhet och är en lysande debattör, men han kommer dessutom från arbetarklassen; i ett politiskt system fixerat vid personlighet passar han hans personliga historia perfekt vid sidan av Obamas egen.

Biden är populär bland arbetarna i traditionella demokratiska delstater. Just de som röstade på Clinton.

Men räcker det?

Att många känner sig osäkra kan bero på den vaghet som präglar Obamas kampanj. Vilket förändringsmandat söker Obama egentligen? Han är inte som Reagan, konstaterade Paul Krugman nyligen i New York Times. Obama saknar radikala reformförslag som i grunden skulle ändra villkoren för amerikansk politik. Mer som Bill Clinton i så fall, som sökte mittenväljarna med ett luftigt men retoriskt skickligt framfört program.

Demokraternas vänsterfalang håller med om analysen, men hoppas ändå på Obama. Strax före konventet öppnade var jag på ett möte med Progressive Democrats, PDA, en organisation som bildades efter Kerrys förlust 2004.

Hur mycket PDA än ogillar huvudfåran i sitt parti var det ändå tydligt att de ställer upp bakom Obama. En av talarna var skribenten Jim Hightower från Texas. I jeans och vit stetsonhatt berättade hur han ägnat hela sin ungdom åt att försöka kasta ut Lyndon Johnson ur Vita huset.

"Jag förstod inte att han trots allt var den mest progressiva president vi skulle få inom de närmaste 40 åren. Vi kommer inte göra om det misstaget."

En pragmatisk hållning, och en symbol för den desperation demokraterna känner inför tanken på ytterligare fyra år med en republikansk president.

Följ ämnen i artikeln