USA har förlorat kriget

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Fyra år efter Irak-krigets början är effekterna massdöd, inbördeskrig, miljoner på flykt och kaos. Ändock säger president Bush att USA kommer segra om de stannar i Irak

Så snart bomberna började sprida död och slå sönder Irak, samlade vice president Cheney sina närmaste vänner till bjudning. Kenneth Adelman grät av glädje. Han hade länge skrivit krigshetsande ledare, ungefär som kollegerna i det avlägsna Sverige. ”Låt oss tala om det här Gulfkriget. Det är verkligen någonting att fira”, sa Adelman och omfamnade Cheney. De amerikanska vännerna utbringade en skål för presidenten.

Snart fyra år efter festen kan krigets effekter läsas ut: massdöd, inbördeskrig, miljoner drivna på flykt, kaos i Mellanöstern. Krigföringen är också känd: tortyr, självmordsbomber, dödspatruller, fler dödade amerikaner än vid den 11 september, omätlig korruption, växande inslag av terrorism, också utförd av USA och dess lydstat.

Lögnerna avtäcktes

Krigslögner började avtäckas så snart bombplanen nått Irak. Massförstörelsevapnen fanns inte. Befolkningen hälsade inte de utländska soldaterna som befriare. Demokrati tog aldrig fäste, än mindre spred den sig till Mellanöstern.

Bushs trogna klan av nykonservativa lyfter inte längre en skål mot den ledare som verkställde deras imperialistiska ideologi. En efter en vänder sig tjänarna bort från presidenten. Colin Powell som tvingades ljuga inför FN:s säkerhetsråd. Paul Bremer, som härskade som guvernör i Bagdad. Richard Perle, ”mörkrets furste”, som skrev ut ideologi åt kriget.
Bush är övergiven av det hov som smickrade och utnyttjade honom.

Den nye försvarsministern Robert Gates tror inte att kriget går att vinna. Hjälplös och ensam, till och med något övergiven av Tony Blair, upprepar dock presidenten: Vi är på väg att vinna.

Kanske skulle han finna råd hos James Baker, familjen Bushs förtrogne, och åtta andra högt betrodda män plus en kvinna, samlade i Irak-studiegruppen ISG. Ett försök att alliera republikaner och demokrater.

Stillsamt, i-bland överslätande, smulas Bushs krigsprojekt sönder: ”Kaos”,”Kollaps”, ”Humanitär katastrof”.

ISG ser Palestinakonflikten som avgörande för Mellanöstern och rekommenderar en tvåstatslösning, bortspelat av Bush sedan 2002.

”Lämna Irak 2008”

USA bör samtala med Syrien och Iran, pestsmittade av Bush som ”ondskans axelmakter” och gynnare av den terrorism Bush förklarat heligt krig mot.

”Vi kommer att segra, om vi inte drar oss ur”, sa Bush nyligen. ISG antyder: Reducera trupperna drastiskt och lämna Irak 2008.

Iraks stabilitet ska tryggas, inte av USA-soldater, utan i samarbete med grannstaterna och med hjälp av irakisk militär, tränad av amerikanska experter. Det projektet har hittills misslyckats svårartat. I ett längre perspektiv är allt öppet och osäkert: Irak som federation. Som tre nya stater grundade på etnicitet eller religiös tillhörighet?

ISG-rapporten underkänner Bushs Irakpolitik, det gjorde de amerikanska väljarna för drygt en månad sedan.

Presidenten är också övergiven av det hov som så länge smickrade och utnyttjade honom.

OS