Vänder det nu har vi vanligt folk att tacka
Nästa LO-ordförande måste ta större plats
LO:s ordförande Susanna Gideonsson lämnar sitt uppdrag på kongressen i maj. LO kommer att få en helt ny ledning. För henne betyder det att det bara blev fyra år på ”det finaste uppdrag en arbetartjej kan få”, för att citera hennes företrädare Wanja Lundby Wedin.
Genom LO:s historia är Gideonsson och Lundby Wedin de enda kvinnor som varit ordförande.
Gideonsson är också den första ordförande som hämtats från ett LO-förbund som organiserar anställda i privat service. När det stod klart att hon skulle väljas skrev vi att det glömda Sverige nu fått en röst.
Det går att värdera LO:s senaste fyra år på flera sätt. Det är sant att den fackliga rösten knappast dominerat samhällsdebatten. Den har som vi vet snarare handlat om kulturkrig, förbud mot minareter och hårdare straff för människor i förorten.
Fördelningspolitik och arbetsvillkor har inte haft samma plats. Till en del är det naturligtvis LO-ledningens ansvar.
Det är också sant att hon tog över en organisation som för fyra år sedan var djupt splittrad. Det gällde inte minst frågan om anställningsskyddet. I Januariavtalet hade ju Socialdemokraterna gått med på Centerns krav att det skulle försämras, med eller utan fackens medverkan.
Den värsta politiska klåfingrigheten avvärjdes
Den värsta politiska klåfingrigheten avvärjdes när det nya huvudavtalet undertecknades i juni 2022. Men det interna priset för LO blev högt. Motsättningarna lever kvar och kommer att påverka processen att välja en ny ledning.
Under förra året genomfördes dessutom den svåraste avtalsrörelsen på mycket länge. Inflation som slukat tio års reallöneökningar, skenande räntor och en bottenlös osäkerhet om framtiden. Ändå lyckades LO hålla ihop och förbunden med något undantag sluta avtal utan konflikter.
Skulle Sverige lyckas bryta den nedåtgående spiralen är det till stor del tack vare arbetsmarknadens parter.
Vi kan faktiskt också tala om ett växande fackligt engagemang. Fler fackförbund rapporterar att medlemsantalet växer och a-kassorna har aldrig haft fler medlemmar än idag. IF Metall har dessutom fått ett brett stöd i konflikten om kollektivavtal med Tesla i Sverige.
Susanna Gideonsson lämnar inte över något dukat bord till sin efterträdare, men frågan är ändå om inte LO som organisation står starkare än för fyra år sedan.
Den nya LO-ledning som ska väljas på kongressen står inför stora utmaningar. Sverige har en regering som knappast värderar fackliga synpunkter och som dessutom utmanar föreningsfriheten. Medlemmarnas reallöner har som sagt rasat och klyftorna i samhället vuxit.
LO behöver en ledning som tar större plats i debatten, och det kan nästa LO-ordförande bara göra om hon eller han får ett starkt mandat av medlemsförbunden. Den svenska politiken behöver LO-medlemmarnas röst.