Bra att Håkan Juholt svänger om Libyen
”Beskedet från S, om ett fortsatt starkt engagemang i Libyen, är välkommet. Nu ligger bollen hos regeringen”
Håkan Juholt vill inte att hans hållning till Sveriges bidrag till FN-insatsen i Libyen ska beskrivas som slalomåkning. Han har en poäng, den bör beskrivas som en vurpa.
Fram till dagarna före första maj visste alla i princip var Socialdemokraterna stod i frågan. Libyens civila skulle skyddas. Sverige skulle bidra med det FN
behövde. Folkrätt och mänskliga rättigheter skulle vara utgångspunkten.
Sedan utbröt kaos. Inte på grund av politiska motståndare eller media. Utan för att S-ledningen trampade i klaveret.
Det är välkommet
Juholt kom med konstiga uttalanden. Bland annat beskrev han i första maj-tal de som inte höll med honom som ”lättviktare”. Försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist skrev en debattartikel med rubriken: ”Därför säger vi nej till en förlängning av Libyeninsatsen”.
Det blev för mycket. Till och med för Jan Eliasson, förre utrikesministern och nestorn i svensk diplomati. Han kritiserade politiken i hårda ordalag.
Även denna ledarsida har krävt att Juholt ska återvända till FN-linjen, grunden för socialdemokratisk utrikespolitik.
Nu har han svängt. Det är välkommet.
Jas Gripen behövs inte
Socialdemokraternas hållning i Libyenfrågan innebär nu att den militära insatsen ska fortsätta så länge FN gör bedömningen att den är nödvändig. Det är det viktiga beskedet.
Vilka insatser som behövs måste styras av förhållandena på marken i Libyen. Utgångspunkten bör vara bedömningar från FN och från dem som utför insatsen.
Socialdemokraterna anser att Gaddafis flygvapen ligger i spillror och att den svenska Jas Gripen-insatsen därför inte behövs.
De vill ersätta den med en marin insats för att upprätthålla vapenembargot mot Libyen. Och med transportflyg.
I praktiken kan det betyda en större insats än dagens. Stridsfartyg är, precis som Jas Gripen, avancerade vapensystem. Någon minskad ambitionsnivå är det knappast frågan om.
Bollen ligger hos regeringen
En avveckling av flyginsatsen bygger på att flygförbudzonen över Libyen inte längre behövs eller att någon annan kan lösa uppgiften.
Eller snarare, att så är fallet i mitten av juni när den svenska flyginsatsen är tänkt att börja avslutas.
Detta är svagheten i den nya S-hållningen. Vi vet inte hur behoven ser ut en månad från nu. Om FN ber om flyg – ska Sverige säga nej då?
I så fall bör Socialdemokraterna vara beredda att ompröva sin hållning och öppna för en förlängning av flyginsatsen. Exempelvis vad gäller spaningsflyg.
Det nya beskedet från Socialdemokraterna, om ett fortsatt starkt engagemang i Libyen, är välkommet. Nu ligger bollen hos regeringen.