Giriga direktörer saboterar ekonomin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-01-08
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Svenska stordirektörer tycks ha infört en ny ekonomisk teori: ju sämre företagen går, desto högre bonus till direktörerna. Återstår nu att se om de belönas med Nobels ekonomipris för denna överklassens omvända revolution.
Lagom till en svår avtalsrörelse avslöjade DN i går att toppdirektörerna trissat upp sina egna löner med ytterligare 9 procent, enligt en utredning från kreditupplysningsföretaget UC. Vilket sabotage mot lönerörelsen och en sund ekonomisk återhämtning!
När Emil i Lönneberga gjorde hyss satte han sig i snickerboa. Med slidkniven och småländsk flit utövade han självrannsakan.
När en svensk direktörs lek med andras pengar avslöjas resulterar det i att andra direktörer kräver samma ohemula ersättningar.
Direktörernas egen lönekarusell har även kartlagts av Andreas Ingvarsson och Carl-Johan Westring vid Handelshögskolan i Stockholm. Näringslivet orkar inte rena sig självt. Avslöjandet om en girighetsskandal föder i stället kompensationskrav hos andra. Först nu, när bonusmiljarderna är utdelade, startar borgerliga debattörer och företagsledare en etikdiskussion.
Förre Skandia- och Volvodirektören Pehr G Gyllenhammar anklagar svenska direktörer för att sakna civilkurage. Det är en intressant uppgörelse.
Den grupp av direktörer som var med om att ”jaga” iväg Gyllenhammar till London är delvis samma som nu sjunker blytungt i förtroende och avslöjas med hela kroppen i syltburken.
Den aktade borgerliga chefredaktören Olof Kleberg och egenföretagaren Birger Söderqvist riktar udden mot Svenskt Näringsliv och Sören Gyll i en artikel i Svenska Dagbladet.
– Gyll med sin pension på cirka 20 miljoner kronor per år från Procordia och Volvo är ett uselt föredöme, skriver Kleberg och Söderqvist.
De kräver en Näringslivets opinionsnämnd som utövar självsanering,
Till vilken nytta? Åtgärder och kommittéer hotar ju bara att öka penninggaloppen.
För två år sedan lovade Svenskt Näringsliv att bekämpa avarterna. Vad händer? Jo, när Svenskt Näringslivs direktör Göran Tunhammar gick i pension i våras fick han en generös bonus trots att organisationen redovisar storförluster, skriver Kleberg och Söderqvist.
Motivet för hyperbonusarna är att svenska direktörer annars skulle flytta utomlands. Det menar i alla fall det kompisgäng som startat karusellen.
Fan tro’t. Frågan är väl om Sverige någonsin tidigare haft så industriellt dåliga företagsledare. Kraften tycks ha satsats på att prioritera den egna förmögenheten framför företagens utveckling.
Fasonerna undergräver fundamenten för och tilltron till marknadsekonomin. Även från borgerligt håll talas om hårdare tag, om rättegångar och om starkare ägare. Andra tar åter ord som ”löntagarfonder” i sin mun. Gyllenhammar kräver att det strängare brittiska bonussystemet införs här.
Men sjukan sitter djupare än så. Det behövs både hårdare tag och mer medialt ljus på de skyldiga, men framför allt ett rejält generationsskifte i näringslivet.