Människan kan inte fly ut i rymden
Mänskligheten föddes på jorden. Men det var aldrig meningen att vi skulle dö här” säger Matthew McConaugheys astronaut innan han lämnar sin familj i det lilla huset
omgärdat av döende majsfält, och dammstormar för att försöka hitta mänskligheten ett nytt hem.
I rymden.
Christopher Nolans storfilm ”Interstellar” följer sin hjälte genom tid, djup, rum och oändlighet. Allt genom ett bländande vackert universum där tiden kollapsar genom sig själv.
Där ett ögonblick i ett lager av medvetandet kan sträcka ut sig över decennier i ett annat.
Allt beror på var du är.
På många sätt är det en film om föräldraskap. Det lika enkla som mystiska faktum att våra barn växer upp. Det tycks oss bara minuter sedan de var barn. I själva verket har det gått 20 år. Och vi sörjer i detta oundvikliga.
Själva intrigen i ”Interstellar” är uppbyggd runt den mer politiska frågan: Är jorden vår vagga och vår grav?
Eller har vi ett annat öde?
I onsdags, några minuter efter klockan 17 svensk tid, lyckades en robot från den europeiska rymdorganisationen ESA:s sond Rosetta landa på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko.
Ingen har lyckats med något liknande tidigare och kometer bär sannolikt på många nycklar till vilka vi är. Till hur vårt solsystem blev till. En teori menar att det var genom kometerna som vi fick vatten.
I ”Interstellar” har mänskligheten emellertid gett upp. Slutat forska. Slutat upptäcka. En efter en dör grödorna. Det har pågått i decennier. Det enda som finns kvar är majs. Dammstormar härjar. Högre utbildning är ransonerad. Alla vet att mänskligheten kommer att dö ut. Och om inte vi, så våra barn.
Men ingen gör något.
Tills Matthew McConaughey tar sikte på nästa galax.
Financial Times chefsekonom Martin Wolf skrev i veckan att den främsta effekten av Republikanernas seger i det amerikanska kongressvalet förra veckan kan vara att vi därmed har begravt det sista hopp vi haft gällande att få kontroll över klimatförändringarna.
Utan USA med dess teknologiska resurser och roll som världens näst största utsläppare av växthusgaser kommer den gröna omställningen inte ske.
Inte i tid.
Den amerikanska höger som nu kontrollerar kongressen tror inte att det finns någon mänskligt skapad klimatförändring.
Det finns ingen logik i detta menar Martin Wolf. Förutom att om man erkänner att klimatförändringarna är på riktigt måste man också erkänna att politiken har en viktig roll att spela.
Marknaden ensam kan inte lösa det problem vi skapat.
Så då förnekar man hela problemet.
Den höger som mest fanatiskt tror på marknadens överhöghet, brukar också vara den som mest högljutt hävdar att klimatförändringarna är ett påhitt, skriver han.
I The Guardian kritiserar George Monbiot det politiska budskapet i ”Interstellar”. Filmen personifierar vår era, menar han. Vi lever i en tid av ”teknologisk optimism och politisk defaitism”. Det är ”Interstellars” hela premiss: Jorden kan på grund av människans handlingar inte längre understödja mänskligt liv, lösningen blir då att lämna jorden? Att bara dra! Kolonisera en oändlig rymd som bara finns där för människan att utnyttja.
Det är en livsfarlig fantasi menar han.
Att tekniken kan rädda oss från konsekvenserna av politiken vi för. Och samhället vi skapar.
Men man behöver inte tolka ”Interstellar” på detta vis. Eller vår tid heller för den delen. Den andra storfilmen på bio, ”Hunger Games 3”, står snarast för en dystopisk syn på teknik.
Och det är ”Hunger Games” som verkar fånga dagens ungas fantasi.
Beror det på att de inte tror på tekniken, eller på att de inte tror på vår förmåga att använda den ansvarsfullt?
Digitala tidningar, biologisk kloning, robotar, interaktiv tv, fjärrstyrning och portabla musikspelare var alla ting som dök upp inom science fiction-litteraturen och filmen långt innan de blev verklighet.
Den store science fiction-författaren Arthur C Clarke tyckte att politiker skulle läsa science-fiction, inte deckare. ”Science fiction uppmuntrar oss att acceptera framtiden och vara flexibla i vårt tänkande”.
Det behövs i politiken.
Eftersom den ska forma framtiden.
Budskapet i ”Interstellar” behöver inte betraktas som att vi bokstavligen ska lämna jorden utan bara som att vi måste agera i dag och agera radikalt för att kunna rädda våra barn.
Matthew McConnaugheys astronaut offrar sitt liv som det ser ut.
Han tar enorma risker för möjligheten att eventuellt skapa något bättre för framtida generationer.
Även om han aldrig kommer att träffa dem eller få se den värld han kanske gör möjlig med sitt handlande.
Vi har ett ansvar som vi måste ta utan garantier. Och ingen teknologi i världen kan rädda oss om vi inte tar det.
Arthur C Clarke konstaterade:
”Man kan inte ha en bättre vetenskap än man har moral. Kombinationen är instabil och leder i slutändan till självförstörelse.”