”Aldrig Nato”
VISBY. ”Den väsentligaste politiska uppgiften här i landet är att målmedvetet driva en utjämningspolitik”.
Mona Sahlin avslutar sitt tal med att citera Olof Palme, med Lisbeth Palme bredvid sig i talarstolen. Det är kvällens starkaste ögonblick.
Det har gått fyrtio år sedan Olof Palme första gången talade i Almedalen. Mona Sahlin återknyter både till jämlikhetsdebatten och till utrikespolitiken.
Den som vill vara en stark röst för mänskliga rättigheter kan inte bara följa strömmen, säger socialdemokraternas partiledare. ”Då måste man faktiskt också våga sjunga solo mot de stora makterna”, fortsätter Sahlin. ”Det lärde oss Olof Palme”.
Hon talar om internationell solidaritet med en annan glöd än Göran Persson. Om Israels ansvar för att stoppa bosättningarna. Om behovet av demokrati i Ryssland, om rätten till abort i Rumänien.
Mona Sahlin angriper regeringens passivitet. ”Reinfeldt åkte och träffade Bush i USA utan att knysta om invasionen av Irak, skendränkningar som förhörsmetod eller Guantanamo.”
Hennes besked i säkerhetspolitiken är tydligt. Sverige behöver ett modernt och starkt försvar. Reinfeldt måste berätta vart regeringen är på väg. ”Aldrig ett Natomedlemskap”, lovar Mona Sahlin för socialdemokratins del.
Andra delar av talet är defensiva. Fastighetsskatten ska neutraliseras inför valrörelsen. Bara de riktigt rika ska få höjd skatt, säger Sahlin. Vanliga husägare ska tvärtom kunna få mer pengar i plånboken. Den som investerar för att spara energi ska dessutom få en särskild miljöbonus.
”Det blir ingen skattechock med socialdemokraterna vid makten”, förklarar Sahlin.
Hon hyllar den generella välfärden men ger inga konkreta besked om hur kvaliteten i vården och skolan ska bli bättre.
Angreppen på regeringen är skarpare. ”Ett utanförskap kan inte lösas med ett ovanförskap.”
Sahlin kritiserar den borgerliga politiken, som slår ut människor.
”Socialdemokratins slutsats när rehabiliteringen av sjukskrivna inte fungerar blir aldrig att skapa en utsorteringskedja som den borgerliga.”
Hon lovar ett program till hösten för ”de allra mest svikna”, de längst bort från arbetsmarknaden.
”Vi tänker oss till exempel omställningsavtal om rehabilitering och förebyggande insatser med statlig stimulans”.
Hon hinner också tala om ”arbetets döttrar” och föra in ett feministiskt
perspektiv som sällan fanns i Göran Perssons tal. Däremot säger Sahlin
inte särskilt mycket om barnens uppväxtvillkor i miljonprogrammets hyreshusområden.
Det är inget dåligt tal, men inte heller i klass med Sahlins bästa. Den stora presentationen av socialdemokraternas miljöpolitik sparar hon till augusti.
Dramatiken finns bredvid scenen. Medan Henrik Schyffert värmer upp publiken går Lars Ohly till angrepp mot socialdemokraterna.
De har gjort upp med miljöpartiet om FRA utan att fråga oss, säger vänsterpartiets ledare till medierna några meter från scenen. Ohlys parti kan inte acceptera att FRA lyssnar på kabeltrafik, punkt slut.
Trettio meter bort byter Håkan Juholt (s) några ord med statsministerns statssekreterare H G Wessman.
Det ser inte ut att bli en blocköverskridande uppgörelse om FRA, som Juholt hoppats. Möjligen ett tyst samförstånd om kabelspaning ett bra tag framöver som håller vänsterpartiet utanför.