Nu ska USA resa sig ur sin egen historia

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Obama vill inte värva supportrar, han vill bygga en ny majoritet. Även gårdagens tal handlade om vikten av att enas.

helskärm

21 JANUARI 2009. ”Jaha, men hur blir det med vård, skola, omsorg?” var nog den automatiska, torrt svenskt socialdemokratiska, invändningen till Barack Obamas installationstal i går. Fast man måste nog skaka av sig den typen av reaktioner. För det är inte vad det handlar om.

Det brukar berättas om Adlai Stevenson att han, i den valrörelse 1952 där han sedermera fick storstryk av Eisenhower, höll ett innehållsmässigt briljant tal. En kvinna kom fram till honom efteråt och sa entusiastiskt: ”Vilket fantastiskt resonemang! Varenda tänkande människa kommer att rösta på dig!”. Varvid Stevenson svarade ”Det låter oroväckande, jag behöver en majoritet”.

Kraften är större

Hysterin kring USA:s­ fyrtiofjärde president Barack Obama saknar motstycke. Och den är naturligtvis fullständigt irrationell. Hopp är något av det sista en tänkande amerikan har anledning att känna: två krig och en katastrofal ekonomi. Fast två miljoner entusiastiska människor i Washington i går: det finns en kraft i det som är större än summan av den nya administrationens policy­förslag.

Modesektionen av New York Times skrev att fenomenet Obama får det där med ironi att kännas hopplöst gammeldags. Ironi är ute. Naivitet är inne. Fast det kallas numer för hopp, konstaterade författarinnan Joan Didion syrligt.

Principer spelar roll

Själv talade Obama om att marken gungar under fötterna på cynikerna, de är på fel sida om historien. Ideal och principer spelar roll. Världen är inte ett nollsumme­spel om makt och pengar. Nu tänker USA resa sig ur sin egen historia. Obama vände sig direkt till den muslimska världen och sa att han sökte en ny väg baserad på gemensamma intressen och ömsesidig respekt.

Slavoj Žižek skrev i höstas i London Review of Books att något av det mest intressanta med Henry Kissinger, de cyniska realpolitikernas cyniska realpolitiker, är att nästan alla hans förutsägelser visat sig felaktiga. Žižek menar att cynikern inte ser sin egen naivitet. Principer och värderingar är på riktigt. Räknar man inte in deras effekt, då slår ens politiska kalkyler fel.

Måste balansera

Fast politik måste trots allt balansera idealism med realism. Å ena sidan handlar det förstås om saker som inte finns: framtiden. Vision betyder syn, att titta på det som finns och kunna se vad det borde vara. Å andra sidan måste man veta hur man tar det första steget, det andra, det tredje, under förhållanden som hela tiden ändras. Förhoppningsvis har Obama förutsättningarna för detta. Han och George W Bush är onekligen intellektuella motsatser: Obama är intellektuell, Bush är motsatsen.

Mindre fördummande

Detta val innebär förhoppningsvis slutet på föreställningen att vi bara röstar på folk som är som vi själva. Inte på folk som är smartare än oss själva. Förhoppningsvis får vi nu en mindre fördummande politisk kultur. Och nu satt faktiskt Usher hos Oprah häromdan och citerade Aristoteles. Bara en sån sak.

Barack Obama menar att amerikansk politik har varit för polariserad. Den har blivit till att heja på det ena laget och bua ut det andra: vilket enbart engagerar de redan frälsta på läktaren.

Nytt politiskt tilltal

Obama vill inte värva supportrar, han vill bygga en ny majoritet. Även gårdagens tal handlade om vikten av att enas. Att hitta de där gemensamma nämnarna, det nya politiska tilltalet som kan nå fler och föra samhället framåt.

”Världen lyssnar”, konstaterade den nye presidenten. Men han har mycket att bevisa. För precis som den inte särskilt vänstervridna publikationen The Economist konstaterat: i dag associeras amerikansk rättvisa med Guanta­namo Bay och amerikansk kapitalism med Lehman Brothers.

KK