Predika mot ockret

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Plötsligt kom ordet kapitalism på våra läppar. Ekonomireportrar i slips och kavaj börjar ställa frågor om kapitalismen. Den ses nu inte längre ses som enbart ett ekonomiskt system utan också som ideologi.

Det var länge sedan sist.

Marknadsmantrat om de nödvändiga avregleringarna kanske äntligen kan bytas ut mot sansat tal om gemensamt ansvar och politikens makt nationellt och internationellt?

Härom kvällen hördes finansminister Anders Borg gå till angrepp mot de giriga på Wall street. Han aviserade behovet av regleringar, framförallt internationellt.

Det vore kanske klädsamt med en offentlig bikt? Moderaterna är ju det parti som allra starkast förordat marknadsliberaliseringen och hånat varje försök till balans mellan politik och marknad.

Jag uppskattar dock Borgs kritik av nyliberalismens härjningar.

Också socialdemokratin behöver självrannsakan, som Carl Tham så rätt skrev häromdagen på debattplats i Dagens Nyheter.

Förhoppningsvis formulerar ”Sahlinisterna” med Thomas Östros i spetsen ett hållbart alternativ till kvartalskapitalismen.

Girigheten har alltid varit kapitalismens inneboende drivkraft. Redan Martin Luther insåg detta då staden Wittenberg drabbades av missväxt 1539.

Priserna på spannmål sköt i höjden. Spannmålshandlarna började då lagra spannmål i väntan på att priset skulle stiga än mer.

Så kunde kapitalisterna tjäna rejält med pengar.

För Wittenbergs lönearbetare blev det däremot katastrof.

De tvingades låna pengar för att kunna köpa sitt bröd. Bankerna höjde räntorna. Den fattige svalt.

Luther skrev då ”En förmaning till prästerna att predika mot ockret”. Det var ett oerhört fränt angrepp på den tidens bank- och handelskapitalism.”En ockrare mördar aktivt. Ty det är inte bara så att han låter bli att hjälpa den hungrige. Han till och med rycker brödsmulorna ur den svältandes mun, det bröd som Gud och fromma människor gett den hungrige till hans livs uppehälle. Ockraren bryr sig inte om att hela världen dör av svält bara han får sina pengar”, skrev Luther.

Ockraren ansågs missbruka sin nästas nödsituation för att själv tjäna pengar. Girigheten blev en förbrytelse mot gemenskapen. Luther utgick från solidariteten med dem som var fattiga och hade minst makt.

”Vem drabbas i första hand, när du ockrar? Drabbas inte först och främst de fattiga helt och hållet? Genom ditt ocker berövas de vartenda öre och varenda bröd-smula”, fortsatte Martin Luther sin kritik. Han hävdade att det är prästens plikt att ta upp dessa ekonomiska frågor i sina predikningar.

Genom ekonomismens kultur har vi alla blivit börsspekulanter. Våra pensioner skvalpar omkring på börsen och vi har fostrats i att tänka på största möjliga vinst för vår egen skull.

Det är hög tid att återuppväcka känslan av ett ”vi”, där vi faktiskt är beroende av varandra och därför måste se till att alla har det bra. Ur ömsesidigheten gror solidariteten.

Anglikanska kyrkan lär ha startat ekonomisk rådgivning för oroliga församlingsmedlemmar nu i börskraschernas tid.

Tänk om världens lutherska kyrkor kunde ta sin reformator på allvar och predika mot den globala kvartals-

kapitalismen som hotar rätten och rättfärdigheten.