Violer och rosor inte värdigt i riksdagen
För en gångs skull handlade riksdagens partiledardebatt om ungdomarna.
Efter Piratpartiets framgångar i EU-valet var det ingen hejd på hur väl partiledarna ville alla unga.
Det betyder inte att de talade till ungdomarna. Gårdagens debatt blev en seg föreställning utan några nya visioner.
Statsminister Fredrik Reinfeldt erkände utan omsvep att etablissemanget inte lyssnat på de unga. Mona Sahlin, Jan Björklund och Maud Olofsson förklarade alla att nu skulle de lyssna mer på ungdomarna.
Tänk, att de inte vaknade förrän de förlorat de unga väljarna till Piratpartiet. Först när partiledarnas egen makt var hotad såg de rörelsen av frihetslängtande ungdomar som var trötta på etablissemanget.
Fildelning är bara förnamnet på den rörelsen. I Sverige ligger ungdomsarbetslösheten på över 25 procent och den ökar. I går rapporterade Ungdomsstyrelsen att nästan var fjärde ung svensk lever på låg ekonomisk standard.
Bland unga ensamstående föräldrar har 63 procent riktigt dåligt med pengar.
De unga tvingas bo kvar hos sina föräldrar eller söka socialbidrag. De har ingen kreditvärdighet och kan inte köpa en lägenhet, inte ens få ett hyreskontrakt.
–?Vi måste skydda våra barn och unga från effekterna av krisen, sa Mona Sahlin i riksdagsdebatten.
Hon menade att politiken måste kunna möta dagens studenter om ett par mandatperioder. När de fyllt 28 ska de ha en bra utbildning och en bostad. Då ska de känna att politiken inte svek dem.
Men i går rapporterade Konjunkturinstitutet att Sveriges ekonomi kommer att krympa med 5,4 procent i år. Det är den sämsta utvecklingen sedan andra världskriget. Ytterligare 300 000 kommer att förlora sina jobb fram till år 2011.
Det är en mörk framtid som de stora ungdomskullarna har att möta.
Mona Sahlin berörde det svåra, men i nästa replikskifte fastnade hon och Fredrik Reinfeldt i en kamp om vem som mästrade vem.
–?Mona Sahlin är minsann ingen blyg viol, sa Fredrik Reinfeldt.
–?Snarare en taggig rödgrön ros, svarade Mona Sahlin.
Det lockade som vanligt fram de sämsta sidorna hos varandra. I stället för att kämpa om de bästa framtidsvisionerna blev det pajkastning och nidbilden av politik. Den kris vi upplever nu kräver mer värdighet och tydligare förslag att ta ställning till.
Många har det faktiskt för jävligt just nu. Det kräver empati.
Det blev Peter Eriksson som stod för den i gårdagens debatt. Han berättade om Milan och Sara som varken får jobb eller sjukpenning. En iskall vind drog genom plenisalen och Peter Eriksson rev ner debattens längsta applåd.
Han beskrev den borgerliga politiken. Nu återstår bara den rödgröna visionen. Sedan kommer de unga väljarna tillbaka.