Låt oss jönsa – blir du full på 40 meters djup?

Kristian Luuk leder den nya upplagan av Fråga Lund.

Det var väl roligt att se nystarten av SVT-klassikern ”Fråga Lund” och lära sig att en lång människa ser längre än en kort, att det likt Castafiore i ”Tintin” går att skrika sönder ett glas och att se en doktor köra en kamera in i näsan.

Eller, var det roligt? Verkligen? Det var roligt. Men meningslöst. Som om TV4 köpt rättigheterna till landets lärdomshistoria och Kristian Luuks 90-talspersona och placerat detta i Magnus & Brasses gamla lattjolajbanlåda. Men det var inte TV4, det var public service som valde att göra flams av lärdom.

Det är nu ingen slump, det är tiden. ”Fråga Lund” är, som Kristian Luuk sa inför premiären till TT, ”inte ett program för eliten”. Som om ”Fråga Lund” någonsin var det. Det var alltid folkbildning, detta i dag så omoderna.

Mer rätt i tiden går inte att vara. Detta var sommaren då knasboken ”Livet med kvantfysiska glasögon” blev en försäljningssuccé. Sommaren då det populistiska som vissa av oss varnat för i åratal – gå till läggen – sydde ännu en brun söm i den blå samhällskroppen. Vi såg brexit, en kampanj mot EU som i själva verket handlade om faktalös främlingsfientlighet. Vi såg den ständigt ljugande presidentkandidaten Donald Trump. Vi såg hur fascistiska Sverigedemokraterna och nykonservativa Moderaterna (Reinfeldt kom tillbaka, allt är förlåtet!) kröp närmare varandra samtidigt som Socialdemokraterna i pragmatisk ångest hoppade jämfota efter de två högerpopulisterna.

Eftersom det är folkets vilja. Folkets vilja är stängda gränser och tiggeriförbud, låt oss inte hyckla om det. Vit arbetarklass och vit borgerlighet har återigen mött varandra och fått stöd av blandad medelklass som, tigande och feg, vill att någon annan tar ut soporna.

Det är en tid av känslor, faktaresistens och skamlöshet.

Eliten. Vetenskapen. Fakta. Siffror. Experter. Sanning.

Inget av det där spelar roll när solidariteten blivit förödd och paradigmet ”vi” och ”dom” är allenarådande; sedan 30–40 år sitter det vårt nyliberala ekonomiska dna att tillvaron är tävling. Orättvisorna är så stora att anständighet och fakta uppfattas som skitsamma.

– Många väljare sätter sitt hopp till den som åtminstone verkar vara genuin. Om det är en genuin dåre spelar ingen roll. Det är just det genuina och autentiska uttrycket som vinner gehör. Det här är komplicerade saker som skär rakt igenom alla tänkbara uttryck, som författaren Klas Östergren uttryckte samtiden i ”Sommar” i P1.

Enligt min mening är Storbritanniens före detta justitieminister Michael Goves uttalande, efter brexit, ”Folk här i landet har haft nog av experter” det mest träffande om samtiden som sagts. Det är idioternas tid. Man får inte säga så om folk men det måste sägas ity en idiot är en idiot. Att han – ja, det är nästan alltid en han – är bitter, trött, lågt utbildad och plågad av klassklyfte-politik är ingen ursäkt för att borgerligheten utnyttjar honom och att socialister jagar hans röst i stället för att omvända honom. Eller för att ”Fråga Lund” är helt ointresserat av att bilda karln i annat än trams. Låt oss jönsa. Låt oss prata om ifall man blir full på 40 meters djup.

Följ ämnen i artikeln