EU-ledarna har svikit ansvaret
24 NOVEMBER 2012. EU:s
Det blev inget beslut om EU:s långtidsbudget i går, och det kommer inte att bli något beslut på den här sidan nyåret heller.
I går eftermiddag bröt förhandlingarna samman och EU-ledarna kunde packa ihop sina portföljer och ta regeringsplanen hem.
Totalt vettlöst
Kanske fick det några att dra en suck av lättnad. De uppgifter som läckte ut från gårdagens diskussioner pekade nämligen mot ett fullständigt vettlöst resultat. Att ta pengar från forskning och infrastruktur och i stället använda dem till jordbrukssubventioner hade helt enkelt varit hål i huvudet.
Den svenske statsministern har också alldeles egna skäl att vara glad över att få en ny chans. Han tycktes nämligen vara på väg mot ett personligt fiasko. Inte bara därför att den rabatt på EU-avgiften som Sverige haft sedan 1999 höll på att urholkas, utan också för att Reinfeldts behandling av riksdagen varit exempellöst nonchalant.
EU-politik är inte bara ett ansvar för regeringen. Därför ska EU-nämnden hållas informerad. Ändå dröjde det nästan ett halvt dygn innan ledamöterna fick tillgång till kommissionens sista bud.
EU-nämndens ledamöter fick läsa om förslaget i tidningarna.
Nu får Reinfeldt en möjlighet att hantera saken bättre.
Men att förhandlingarna var på väg mot ett uselt resultat, och att den svenske statsministern var på väg mot ett misslyckande, kan inte dölja det grundläggande problemet.
I en tid när Europas ledare skulle ha behövt visa ledarskap har de i stället demonstrerat oförmåga. Europas ekonomi krymper.
I Spanien har arbetslösheten stigit till nästan 26 procent, i Grekland till 25 procent.
Men också i länder som Sverige – 7,8 procents arbetslöshet – förlorar företagen order och människor jobben.
Sparpaket och lönesänkningar har skapat sociala spänningar, våldsamma protester och på sina håll politisk extremism. Men den har inte löst Europas ekonomiska problem.
En politisk kris
Att ledarna för Europas länder inte ens i den situationen inte kan ta sig förbi det snöda egenintresset och hitta gemensamma lösningar på frågan om en gemensam budget demonstrerar kanske att EU:s kris inte bara är ekonomisk, utan också politisk.
På kort sikt är kanske inget resultat bättre än ett uselt resultat, men det skapar verkligen inget förtroende.