De utsatta kvinnorna har glömts
En rasistisk dubbelmoral om Köln
10 JANUARI 2016: Händelserna i Köln
Händelserna i Köln i Tyskland under nyårsnatten har blivit en världsnyhet.
Kvinnor vittnar om händer som tagit på dem överallt, knuffats, ryckt deras väskor och slitit i deras bröst.
De har blivit hotade, förnedrade och trakasserade.
Det som hände på torget mellan katedral och centralstation där i den västtyska staden fick till och med den alltid lika försiktiga Angela Merkel att snabbt gå ut offentligt. Nu måste det till ”kraftfulla åtgärder från staten”, sa hon med skärpa i rösten.
Och detta från en kvinna som i princip aldrig uttalar sig om något innan hon har hela bilden.
Varför var Merkel så snabb denna gång?
Ja, låt oss vara tydliga med en sak: Det är inte i något nyvaknat engagemang mot sexuella övergrepp som halva världens tyckare, inklusive Donald Trump, har börjat diskutera Köln.
Det är utifrån hur händelserna kan påverka den tyska flyktingpolitiken.
Och detta vet Merkel.
Sexuella övergrepp brukar ofta ske i sammanhang där många män är berusade i grupp. I Tyskland har man i åratal debatterat det tafsande, de övergrepp och de våldtäkter som sker varje år i och runt öltälten under Oktoberfesten i Bayern. Men den debatten har aldrig kommit i närheten av den intensitet som vi har sett gällande Köln de senaste dagarna.
Detta har delvis att göra med att problemen under Oktoberfesten inte verkar ha varit i samma omfattning, men framför allt för att förövarna i Köln i huvudsak uppges ha varit utlandsfödda män från Mellanöstern och Nordafrika.
Det är detta som har fått känslorna att svalla.
För många tyskar blev övergreppen en slutgiltig bekräftelse på det de alltid har känt: att alltför många utlänningar för med sig alltför många problem.
Andra ser övergreppen som början på en utveckling som de fruktat: att brott begångna av asylsökande och invandrade ska förstöra den i hög grad positiva inställningen till flyktingar i Tyskland.
Debatten om Köln har därför blivit en diskussion om Angela Merkels asylpolitik.
Och det är synd.
De utsatta kvinnorna har i hög grad redan glömts bort, de har blivit till symboler för olika positioner i en debatt om invandring.
Inte om sexuellt våld mot kvinnor.
Sexuella trakasserier och övergrepp är tyvärr vanliga, vad som verkar vara nytt gällande Köln är omfattningen. Frågan har ställts om det hela var koordinerat eller möjligen en utveckling av den typ av brott som förekommer allt mer i delar av Berlin: att gäng sextrakasserar och tafsar på kvinnor för att kunna ta deras handväskor.
Än så länge vet vi väldigt lite.
Att bli trakasserad på gatan är vardag för kvinnor i stora delar av världen: från New York till Kapstaden. Mellanöstern är särskilt berömt för hur svårt det är för kvinnor att röra sig offentligt. Egypten sägs vara världens värsta land gällande sextrakasserier på gatan. Många muslimska feminister har engagerat sig i frågan de senaste åren. De mardrömslika övergreppen och våldtäkterna som skedde på Tahirtorget under protesterna 2012 och 2013 måste ses i kontexten av hur just dagliga trakasserier har blivit vardag, argumenterar de.
En sorts ständigt närvarande sexuell terrorism.
Samtidigt är det intressant att notera hur många i väst som tar sexuella trakasserier och övergrepp på allvar först när förövarna är män med utländsk bakgrund.
En vit tysk mans hand som greppar en kvinnas dirndl-klädda rumpa i ett bayerskt öltält uppfattar vi som mindre av ett hot än en hand från Mellanöstern som tafsar på en vit kvinnas byst.
Den första händelsen uppmanas kvinnor ofta att ”skratta bort” medan den andra är något som man som västerländsk kvinna har ”rätt” att bli traumatiserad av.
Detta är en rasistisk dubbelmoral med djupa rötter i vår syn på sex, kön, etnicitet och ras och den är fullt aktiverad i vår reaktion på Köln.
Detta måste vi vara medvetna om.
Det betyder å andra sidan inte att vi ska låta bli att prata om kultur gällande sexuella övergrepp. Våldtäkter och trakasserier sker alltid i en kontext. Ett samhälles kvinnosyn spelar roll. Feminister har talat om ”våldtäktskultur” sedan 1970-talet av en anledning.
Våldtäkter, övergrepp och trakasserier är vanliga i auktoritära miljöer som det militära av en anledning.
I samhällen där kvinnor har låg status.
I krigszoner.
I miljöer där man erotiserar och trivialiserar våld mot kvinnor.
I sammanhang där kvinnors sexuella beteende kopplas till heder och ära.
I länder där lagen utgår från att kvinnor är ansvariga för övergreppen de utsätts för.
I miljöer där hårt sexuella skämt om våld accepteras.
Och så vidare.
Vissa länder har betydligt större problem med våldtäktskultur än andra: Indien, Sydafrika och Mexiko brukar lyftas fram.
De nordiska länderna hamnar högt i internationell statistik över anmälda våldtäkter. Men det beror enligt forskarna på att våra definitioner av våldtäkt är bredare och att viljan att rapportera är större.
Inte på en mer utbredd våldtäktskultur.
Just förhållandet mellan kultur, synen på kön, våld, sexualitet, ras och etnicitet är något av det mest komplexa som finns. Men alla dessa ting måste vi lyckas hålla
i huvudet samtidigt om vi ska kunna föra en konstruktiv diskussion kring vad som hände i Köln.
Och just nu befinner vi oss väldigt långt från detta.
Vilket är synd.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.