Hästminister Nykvist laddar om
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-02-23
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Dolly är död. Fåret som klonades först i världen, väckte rabalder och drog igång en het debatt om etiken i att skapa djur på konstlad väg.
Dolly var bara ett får. Ett djur. Vad får vi göra med djur?
– Djur är inga produkter. De har ett eget värde. Därför måste vi ha en moraluppfattning, en etik för djurhållningen, sade vår nya ”djurminister” Ann-Christin Nykvist när hon i det pampiga Rosenbad presenterade jordbruksdepartementets skolmaterial i ämnet för inbjudna gymnasister. Djuretik är viktigt också när nedräkningen för ett krig har börjat och allas tankar mest kretsar kring etiken i att offra hundratusentals människor för att bekämpa en galen diktator med massförstörelsevapen.
Jämställd med kon i jordbrukspolitiken blir dock inte hästen
– Djur är inga produkter. De är levande, kännande varelser och har ett eget värde. Vi måste alla ta personlig ställning. Jag vill att ni diskuterar t ex om människor ska ha en särställning gentemot djuren. Om det är rätt att döda djur och i så fall för vilka syften.
– Jag vet att ni som är unga är djupt engagerade i de här frågorna. Därför vill vi ha en dialog med er, sade jordbruksministern.
Kanske har hon läst 1700-talstänkaren Jeremy Bentham som skrev: Fråga inte om djuren kan tänka. Fråga inte om de kan tala. Fråga, kan de lida?
Alla ser inte på djur med samma ögon. Avslöjandena om djurplågeri i olika former kommer tätt. De grymma djurtransporterna inom EU, miljoner hundar och katter som avlivas under plågsamma och ohyggliga former i Asien för att tillfredsställa den rika världens efterfrågan på mjuka skinn till lena gosedjur för barnen och luddiga kragar på lilla kavajen. Förgiftade hundar och katter med förvridna kroppar och glasartade ögon som stirrar på oss på bilder från Aten där gatorna ska rensas inför OS.
Sverige har världens kanske strängaste djurskyddslag och i EU är Sverige pådrivande. Jag är stolt över det. Nyligen vann vi en liten seger när EU beslutade minska exportstödet för levande djur och när Ann-Christin Nykvist tog upp frågan och fick visst stöd för ett importstopp för hund- och kattpälsar till EU när det blev känt hur djuren behandlas och avlivas.
(Själv har jag en gammal ärvd lodjurspäls i garderoben som jag funderar på, att som solidaritetshandling, ge till katten att sova på.)
Också minkarna, burhönsen och hästarna står på tur i ministerns väntrum. Om minkarna tvekar hon, trots att hon uppenbart står på djurens sida. En alldeles särskild förkärlek har jag listat ut att hon hyser för hästar. Det glittrar i ögonen när hon talar om tjejsporten framför andra.
Som gammal hästtjej med ett förflutet på Enskede ridskola i Stockholm och med minnen från en sommar på ridläger har hon både känsla och kunskap om vad hästar betyder för tjejer. Kanske fick hon där, i stallet i Enskede, något av sin egen drivkraft och förmåga till ledarskap. I stall, i motsats till i de flesta andra miljöer, tränas ju tjejer att vara beslutskraftiga, modiga och utöva ledarskap.
Nu lovar hon att det – äntligen - ska bli ett regeringsförslag om ”en sammanhållen hästpolitik” i vår. Hon laddar om och fajtas just med finansministern om pengarna, ”det är en jämställdhetsfråga”. Resurser till ridskolorna lär nog finnas med liksom till utbildning, forskning och avel.
– Det blir nya pengar, säger hon bestämt. Men inga 90 miljoner som hästutredningen föreslagit.
Jämställd med kon i jordbrukspolitiken blir dock inte hästen. Synd, men kanske inte så mycket att gråta över i ett framtidsperspektiv. När EU 2006 gör om sin jordbrukspolitik försvinner merparten av direktstöd och djurbidrag. I stället inriktas stöden på miljö- och landsbygdsutveckling, öppna landskap och naturvård. För den kreative kan nog hästpropositionen ge en del uppslag om hur hästarna indirekt kan få ett ekonomiskt handtag inom jordbrukspolitiken – utan jämställdhet.
Är en ko mera värd än en häst? En hund mer värd än en mink? En människa mer än ett djur? Frågorna om djuretik är inte så enkla.