Parabolerna sitter prydligt långt inne på balkongerna

Försommaren har kommit till Malmö och Rosengård. Häggens doft sveper stark över Herrgården, ute på gården ­leker barnen, där står någon och vattnar blommorna.

Arzija Racipovic städar.

–?Ja, jag brukar städa här ute på gården. Jag kommer hem från jobbet, lagar mat och plockar undan lite där hemma. Sedan går jag ner och gör fint här ute också.

–?Jag plockar undan allt papper runt återvinningsstationen. Det får inte finnas något som de kan tända eld på.

Hon kan nästan inte sluta prata om sin gård och den är verkligen fin med gungor, blommor och hela staket. Parabolerna sitter prydligt långt in på balkongerna.

En helt annan bild av Herrgården, det mest förtalade området i hela Rosengård.

Det är det kommunala bostadsbolaget MKB som har tagit över husen och nu driver bolaget samma framgångsrika upprustning som man gjort i flera av Malmös förorter.

Metoden är enkel, hyresgästerna ska vara med och bestämma och alla ska hjälpa till. De får ta ansvar för sitt eget område. ­Städa, vattna och sortera sopor mot en mindre hyres­sänkning. För bostadsbolaget MKB innebär självförvaltningen ingen förlust.

Söder om Rosengård ligger ett annat bostadsområde, Holma. På nittiotalet hade Sydsvenskan rubriker som ”Helvetets Holma”. När botten var nådd fick hyresgästerna ta över ansvaret.

Och se, klottret försvann, trapporna förblev rena och ute på gården kunde barnen leka igen. MKB tjänade in tio miljoner kronor om året i utebliven sanering. Det var över tio år sedan och på Holma fortsätter arbetet. Nu går hyresgästerna trygghetsvandringar och larmar om lampor är trasiga eller om något behöver städas upp. En hantverksgata ska byggas upp med bostäder och butiker i ett, där skomakare, skräddare eller cykelmakare kan flytta in.

I Herrgården kan en liknande hantverksgata byggas upp, det finns faktiskt planer på en, men de går inte att förverkliga så länge ­halva Herrgården står och förfaller. Femtio meter från det nya, nyss upprustade Herrgården ligger de privata hyreshusen. Staketen hänger på trekvart, gårdarna har vuxit igen. Det är märkligt tyst i den här delen av Herrgården, ute på gården syns inga barn trots att det borde finnas så många. I de här lägen­heterna bor i genomsnitt tre personer per rum.

Ändå står gungställningen tom. Linorna är avskurna.

Nedanför på ängen står de containrar som brinner på nätterna. Här rekryteras barnen till kriminella ligor. Hit vågar sig inte räddningstjänsten utan eskort.

Lösningen finns inte i Moderaternas och Sverigedemokraternas förslag om utegångsförbud i Rosengård. Den finns inte hos skumma, privata fastighetsägare som låter husen slumma igen. Lösningen finns precis runt hörnan, där alla får gå ut i sitt eget område en försommarkväll som den här, när häggen doftar som allra mest

Följ ämnen i artikeln