Välkommen hem, Jonas Sjöstedt
Många vänsterpartister väntar på Jonas Sjöstedt. Nu kommer han hem till Sverige och kandiderar till riksdagen.
Vänsterpartiet behöver förstärkningen, inte minst för balansen i det röd-gröna samarbetet.
Vänsterpartiets usla resultat i årets EU-val är en omvänd Sjöstedt-effekt. 2004 drog Vänsterpartiet drygt tolv procent av väljarkåren. Populäre Jonas Sjöstedt fick nästan 175 000 kryss. Men efter två år lämnade han EU-parlamentet och flyttade till New York för att bli hemmapappa.
I parlamentet ersattes han av Eva-Britt Svensson som säkert slitit hårt under resten av mandatperioden. Hemma i Sverige förblev hon dock helt okänd. I årets val toppade Eva-Britt Svensson listan, men Vänsterpartiet halverade antalet mandat i EU.
Inte fick hon mycket hjälp heller.
Med noll kronor i annonsbudget planerade partiets informationsansvariga för en modern kampanj. Det skulle bli en Obama med Twitter, Facebook och mänskliga möten. Den taktiken förutsätter dock att kandidaten är känd. Vem följer en okänd Svensson på Twitter?
En Obama förutsätter dessutom ett entusiastiskt budskap. Men det enda väljarna fick veta var att Eva-Britt Svensson inte ville höja sin lön i parlamentet. Hon ville inte vara med i EU och hon var inte nöjd med lönen. Men vad hade hon då i Bryssel att göra?
En modern kampanj förutsätter till sist en partikader som med liv och lust går gata upp och gata ner i alla väder. Men vänsterpartisterna stannade hemma, kanske var de ute på nätet i stället. Sannolikt hittade de aldrig partiets kampanjsajt.
På valdagen valde de helt andra partier. I norr röstade de på Socialdemokraterna för de hade ju ändå Marita Ulvskog i topp och hon är sådär lagom norrländskt EU-kritisk. Många valde Miljöpartiet som hade ett tydligt miljöbudskap. Kvinnor valde Schyman och de unga männen röstade på Piratpartiet.
Piratpartiet blev det allra största ungdomspartiet. Det är större än Vänsterpartiet i stora delar av det röda Norrland: i Luleå, Umeå, Sundsvall, Härnösand, Örnsköldsvik och Östersund.
Kvar står ett försvagat och föråldrat Vänsterparti.
–?Det här var riktigt dåligt, erkänner Vänsterpartiets ledare Lars Ohly.
Han för medhåll av Jonas Sjöstedt som menar att partiet inte vågar ta till sig nya idéer. På sin blogg ger han Lars Ohly en känga:
”Bidragande orsaker är säkerligen kommunistdebatten, att partiets politik uppfattas som orealistisk av många och de interna strider som härjade i partiet för några år sedan. Om partiet inte förmår ta sig vidare från denna situation ser det ganska dystert ut, i alla fall för oss som tror på en större, modernare och mer frimodig vänster.”
Balansen i det röd-gröna samarbetet kan återställas. Så välkommen hem, Jonas Sjöstedt. De röd-gröna behöver fler publikmagneter