Bomber får inte tysta rättvisan

Bomber får inte tysta rättvisan

Bilderna från Malmö skulle ha kunnat ­komma från en krigszon. Urblåsta glasrutor och bråte som har slungats omkring av explosionen. Av skylten ovanför tingsrättens entré finns nästan ingenting kvar.

Det är andra gången det händer, bara i år och bara vid Rättscentrum i Malmö.

Det senaste dygnet är det många som konstaterat att sprängningen i Malmö är ett angrepp på hela rättsväsendet och ytterst på demokratin.

Ingen kan i dag svara på ­vilket mål attentatsmännen ­hade, men de som placerade och ­detonerade bomben kan ­inte ha haft något annat syfte än att skrämma poliser, åklagare och alla oss ­andra.

Den här gången exploderade bomben på ­natten och den här gången ­skadades ­ingen.

Men vad händer nästa gång?

Följer ett mönster

Malmöpolisen konstaterar att det ­inte bara är gott om ­vapen i illegala kretsar. Det finns också gott om spräng­medel.

Attentatet följer ett mönster där den organiserade kriminaliteten öppet utmanar de rättsvårdande myndig­heterna och samhället i stort. Allt grövre våld används inte bara för att tysta konkurrenter i de kriminella miljöerna, utan också lagens ­representanter, ­vittnen och journalister.

Rättssamhället kan inte ge efter för hot eller våld. Samhällsordningen vilar på att rättvisan har sin gång.

En demokratifråga

Säkerhets­arrangemangen kring Rättscentrum i Malmö var redan tidigare ­omfattande.

Nu skärps de naturligtvis ­ytterligare, samtidigt som arbetet med att förbättra säkerheten i hela det svenska rätts­väsendet måste gå vidare.

Som juristfackets Erika Lejnefors ­uttrycker det är trygga arbetsförhållanden för poliser och domstolar inte bara en fråga om arbetsmiljö, utan en demokratifråga.

Följ ämnen i artikeln