Ordet strejk hörs nu åter i Kiruna
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-14
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Över Kiruna hänger investeringarna tunga som vore det i Kina. Den globala stålhungern är enorm. LKAB tänker mätta den med järnrika pelletskulor.
–?De är bäst i världen, som Harry Rantakyrö, Gruvtolvans ordförande, stolt uttrycker saken. Nära 20 miljarder kronor plöjs nu ner i malmfälten. Över en kopp kaffe i Lars Janson-salen i Folkets hus informerade i går kväll LKAB och kommunen intresserade Kirunabor om stadsomvandlingen.
Betydligt hetare var det i samma Folkets hus när Harry Rantakyrö höll medlemsmöte om den sega och snåla avtalsrörelsen.
–?Det var fullsatt. Folk kom i bussar trots att det var skollov här.
De äldre som minns talar om att ett liknande tryck har man inte varit med om sedan strejkmånaderna vintern 1969-1970. Inte blev det precis lugnare när Harry Rantakyrö berättade om de oberoende medlarnas bud: runt 3 procent första året, inklusive pension.
–?Hur oberoende är egentligen de? Det är ju ett skämt, ett kalkylpapper på arbetsgivarnas bud, dundrar han.
Gruvarbetarna i det fullsatta Folkets hus blev rasande. Stämningen var så uppjagad att ordet strejk dök upp flera gånger, enligt deras egen fackliga tidning Dagens Arbete.
Gruvarbetarnas krav är glasklara: totalt 4?000 kronor mer i månaden, underjordstillägg som ger mest till dem i svårt frontarbete, delpension för dem över jord och dessutom möjlighet att lokalt kunna frångå den centrala uppgörelsen.
LKAB går nu så bra att till och med Kiruna kommun på sin hemsida lagt ut den senaste bokslutsrapporten under rubriken: ”Ny jättevinst för LKAB. 6,4 miljarder plus förra året”.
Där spår också LKAB:s vd Martin Ivert att de vinstrika åren fortsätter länge och att prisnivån höjs ytterligare i år! Det är en utveckling som inte gruvarbetarna ska få känna mycket av. För i det treåriga avtalsbud som lagts fram trappas deras lönepåslag ner år från år. Längre än ett års avtal vill de som arbetar i malmfälten inte ha.
–?Jag vågar inte träffa något annat med tanke på den regering vi har. De kommer ju med nya pålagor för oss arbetare varje månad. Ena gången höjer de a-kasseavgiften, andra fordonskatten. Vad blir nästa slag mot oss?
Harry Rantakyrö upplever att motståndarna vid förhandlingsbordet nu är så många fler. Som regeringen, aktieägarnas höjda utdelningskrav, riskkapitalister och de som vill stycka företag. Alla breder de kravfullt ut sig.
–?Varför är det alltid vi på golvet som ska bekämpa inflationen och ta smällarna, medan direktörer och aktieägare åker i egen gräddfil? frågar sig Harry Rantakyrö. Alltmedan telefonen på hans expedition går het från arga medlemmar som är beredda att gå hur långt som helst.
Regeringen och företagsledningen har trissat upp förväntningarna och öppnat de ekonomiska slussarna.
–?Maud Olofsson gjorde det när hon förklarade att det var dags att ta bort begränsningarna i bonussystemet för direktörer som vi slagits för att införa. Företagsledningen har gjort det när de höjde lönen med 93 procent för en direktör. Som man bäddar för man ligga. För finns det inte pengar för arbetarna nu, när gör det då det? undrar Rantakyrö.