Kompromissa inte bort kvinnosatsningen

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-22

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Snart har det gått två år sedan den senaste stora konflikten på svensk arbetsmarknad, kommunalstrejken våren 2003. Efter en dryg månads konflikt kunde facket notera en delseger.

Lägstalönerna, ett av de viktigaste kraven från Kommunals sida, höjdes. Dock inte så mycket som facket krävt. Också lönenivån skrevs upp en aning i förhållande till nivåerna i andra LO-förbund.

En bit på vägen, men knappast det avgörande steg mot rättvisare löner som många av Kommunals medlemmar väntat sig efter veckor av demonstrationer, aktioner och strejk.

Förtroendevalda och funktionärer i Kommunal pekar gärna på framgångarna, inte minst i de lokala förhandlingarna. När medlingsinstitutet i förra veckan presenterade en sammanställning över avtalsåret 2004 varnade institutets chef Anders Lindström också för att löner i kommuner och landsting stigit snabbare än på andra områden.

Även om det långtifrån är säkert att det är Kommunals medlemmar som fått höjda löner kan det tolkas som ett tecken på framgång för facket.

Bland medlemmarna är det däremot många som ser tillbaka på konflikten med besvikelse. Det finns en känsla av att ha kämpat till ingen nytta.

Nu är det åter dags för avtalsrörelse. Det avtal som slöts 2003 löper ut den sista mars.

Mycket i det fackliga budet känns igen. Kravet på höjda lägstalöner kommer tillbaka, liksom kravet om en garanterad löneökning i kronor till var och en. Den konstruktionen ger relativt sett mest till de som har de lägsta lönerna.

Annat är nytt i årets avtalsrörelse. Kommunal vill lösa rätten till heltid över förhandlingsbordet. Frågan har stått högt på LO:s önskelista och finns på den socialdemokratiska regeringens ”att göra-lista” sedan partikongressen i Västerås för fyra år sedan.

Arbetslivsminister Hans Karlsson tillsatte en utredning i höstas och väntar sig ett förslag den sista maj.

Kommunal tycks dock ha tröttnat och försöker nu lösa frågan direkt med de kommunal- och landstingspolitiker som ändå utgör socialdemokratins vägrarfront i frågan.

Dessutom vill Kommunal diskutera arbetsmiljön. För de kommunalanställda handlar det inte minst om att vara tillräckligt många för att kunna göra jobbet. Facket kräver helt enkelt inflytande över arbetets organisation.

Kommunernas representanter är pressade från två håll. Å ena sidan många kommuners haltande ekonomi. Å den andra insikten att offentlig verksamhet i längden måste betala konkurrenskraftiga löner för att locka till sig personal. De har också förklarat att de ogillar kravet på ytterligare höjda lägstalöner och centralt garanterade lönelyft.

Drygt en månad återstår tills avtalet löper ut. Under den tiden kommer parterna att göra vad de kan för att komma överens. Ännu en konflikt som drabbar allmänheten och som riskerar att skapa mer besvikelse än stolthet vill vare sig kommunalpolitiker eller fackliga förhandlare ha.

Det är utmärkt, bara inte kompromissviljan går ut över lågavlönade kvinnor.

Ingvar Persson

Följ ämnen i artikeln