Posten snart rena buskisen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Bättre tider - så stod det med röda lovande bokstäver i annonsen. Vem vill inte ha det?

Nu skulle resenärerna mellan Stockholm och Oslo få det. Järnvägen lovade pressa tiderna.

Vad som inte berättades var att tågen därför inte lika ofta som förr har tid att stanna i Kristinehamn och Degerfors. Två industriregioner som kämpar för sin återkomst får alltså än en gång betala för att andra ska få bättre tider.

Vid ett blixtbesök i Degerfors frågade jag Björn Rosengren om han tyckte detta var okej. Svaret var att det är bra för miljön om folk tar tåget till Oslo. De ökade bilavgaserna som blir resultatet i östra Värmland då? Är de också bra för miljön?

Hur och vem fattar egentligen sådana här beslut? Vad är det för långsiktigt i detta?

Som nedmonteringen av posten. Förr var det stolta och trygga inrättningar, med yrkeskunnig personal och god service. Nu är min post flyttad till en liten jourbutik med en ensamarbetare.

Där bakom kyldisken med prickig korv finns värdeförsändelserna oskyddat staplade i ett litet rum. Att minst ett väpnat rån varje dag drabbar små kvartersbutiker har tydligen glömts bort.

Det är för att erbjuda bättre service som postkontoren slagit igen. Ja, så kan man också uttrycka saken, om man inte har för stora ambitioner.

Inbetalningar tar inte jourbutiken emot. De får jag sköta i det gamla Domusvaruhuset - nedmonterat även det. Där finns något som visst heter Svensk kassaservice. Där sitter de omplacerade stackars postkassörskorna och blir nerskällda för försämringen. De ansvariga för beslutet syns inte till.

Min gamla post är stängd. Så gammal var den inte, bara drygt tio år. Den låg vid stadens torg, mitt emot det ståtliga slottet. Här fanns förr ett litet Epa-varuhus, Sveriges första med expressbar.

Hela härligheten revs för att ge plats åt just posten. Ett högt komplex smälldes upp som förändrade hela den känsliga torgmiljön. Detta är framtidens post, utlovades då. Med inbyggd ljusgård och blond inredning. Här skulle allt kunna uträttas, från postorderbeställningar till inköp av teaterbiljetter och förmedling av villalån. Härliga tider, strålande tider, alltså.

Det höll i tio år. En dag kom ett brev från postmästaren där han berättade om förändrade rutiner. Det framtida postkontoret skulle nu klappa ihop. Allt bär ett spår av kortsiktig kvartalskapitalism över sig.

Visst är den ensamma killen i jourbutiken trevlig - men vad har mina värdepaket med kallskuren salami och leverpastej att göra?

Huskomplexet med "Framtidens post" byggs nu om. Det ska bli nöjeslokal och krog för revykungen Peter Flacks kultfigur "Hjalmar från Viby". Han med alla iiii:na.

Förmodligen är det så vi ska se det hela: Posten och SJ är på väg att få ett drag av buskis över sig.

Synd på så rara ärtor, kan det tyckas.

Rolf Jansson