Palestina och Israel står inför ett vägval

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När palestinierna för snart tre veckor sedan valde Mahmoud Abbas till president avgjorde en faktor. Abbas skulle vara den som skulle kunna få den israeliska regeringen till förhandlingsbordet.

Kanske kommer det att lyckas. En nära medarbetare till premiärminister Sharon, Dov Weissglass, träffade i veckan den palestinske chefsförhandlaren Saeb Erekat. Målet är att Sharon och Abbas inom några veckor ska träffas, i så fall det första mötet på den här nivån sedan israelerna i praktiken förpassade Yassir Arafat till husarrest.

Förutsättningarna är inte de bästa. Weissglass är samma person som i en uppmärksammad tidningsintervju i höstas förklarade att planerna på ett tillbakadragande från Gaza syftade till att föra bort frågan om en palestinsk stat från dagordningen. Ingenting tyder på att han eller Sharon ändrat inställning.

Det starka stödet för Abbas i valet innebar inte heller att de militanta palestinska organisationerna valde att lägga ner vapnen. Tvärtom har de senaste veckorna präglats av våld.

Redan innan Abbas svurit presidenteden genomförde flera militanta grupper tillsammans ett attentat som dödade sex israeler vid en gränspostering till Gaza. Israel svarade med vedergällning och avbrutna kontakter.

Att det nu trots allt ser ut att bli politiska samtal och kanske också en vapenvila är en seger för Abbas. Det är han som fått ledningen för Hamas att acceptera ett stopp på attackerna, om Israel i gengäld upphör med lönnmorden på ledande företrädare för organisationen.

Det är också Abbas palestinska myndighet som givit sina säkerhetsstyrkor order att stoppa raketbeskjutningen över gränsen. De palestinska polisernas möjligheter att verkligen stoppa målmedvetna attacker är sannolikt begränsade. Ändå ger de den israeliska regeringen den ursäkt den behöver för att bryta dödläget.

Israel upphör med de utomrättsliga avrättningarna, Hamas med självmordsattentaten. Även om israelerna vägrar att ta ordet vapenvila i sin mun är det möjligen vad vi ser växa fram.

Den islamistiska rörelsen blir en del av beslutsfattandet i den palestinska myndigheten, demonstrerat i veckans lokalval i Gaza, där Hamas vann stort.

Sharon kan gå vidare med den inrikespolitiskt kontroversiella planen för reträtt från Gaza.

En dialog är möjlig. Men bara om de internationella påtryckningarna fortsätter, framför allt på Israel. Vita huset behöver positiva nyheter från Mellanöstern. Något som den tillträdande amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice säkert betonat för Israel.

Mahmoud Abbas och den palestinska myndigheten lär däremot inte behöva ytterligare tryck utifrån. Förväntningarna hos det folk som för mindre än tre veckor sedan röstade för förhandlingar och en rättvis fred är fullt tillräckliga.

Om ännu en möjlighet till en rättvis fred – två stater, kompensation för flyktingar och säkra gränser med ett delat Jerusalem – går förlorad vet ingen vilken väg den palestinska besvikelsen tar.

Det är en ödestid, inte bara för palestinierna.

Ingvar Persson