Lite klasskamp på morgonen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lite kändes det som om någon väckt en björn ur sitt ide. Det vilade ett slags återhållen stridsvilja över kammaren när riksdagen igår skulle debattera Vaxholmskonflikten och hoten mot det svenska kollektivavtalssystemet.

För första gången hade socialdemokraterna begärt en särskild debatt, något som annars är ett redskap för oppositionen. De uttråkade skolklasser som brukar passera åhörarläktaren hade ersatts av en publik som följde debatten inlägg för inlägg och i riksdagsbänkarna fanns det engagemang som annars brukar saknas i det svenska parlamentet.

-Det känns skönt med lite klasskamp så här på morgonen, sa Lars Ohly.

Oppositionen gav också ett tämligen stukat intryck. Om det berodde på stämningen i kammaren eller på det faktum att en enig facklig rörelse och en stor majoritet ställt sig bakom fackens rätt att kämpa sig till ett avtal ska vara osagt.

Av de borgerliga partiledarnas uttalanden om byggjobbarnas - det är alltid byggjobbare när borgerliga politiker talar, aldrig byggnadsarbetare - höga löner och skamliga fackliga organisation fanns inte mycket kvar.

Alla talade sig plötsligt varma för den svenska kollektivavtalsmodellen.

-Vi vill ha kvar fackens rätt att använda konflikt för att få till stånd avtal, förklarade moderaten Anders G Högmark. Uppenbart instruerad att släta över sin partiledares klavertramp.

Att kritiken mot Byggnads blockad mot bygget av Söderfjärdsskolan skulle beröra grunderna i den svenska modellen beskrev Högmark som kvalificerat nonsens.

Folkpartiets Carl B Hamilton hade svårare att hålla tillbaka indignationen. Också han försvarade kollektivavtalen som modell, men det hindrade honom inte från att tala om ett fackligt järngrepp över arbetsmarknaden.

-I den här frågan går konfliktlinjerna inte alls mellan arbete och kapital, förklarade Carl B Hamilton.

Kanske är det just det som är problemet. För de flesta folkpartister går praktiskt taget aldrig konflikten mellan arbete och kapital. I folkpartiets Sverige är det en motsättning som inte finns. Därför blir också det organiserade löntagarintresset, alltså fackföreningen, en obetvinglig övermakt.

-Det finns risk att det uppstår utpressningssituationer, instämde kristdemokraten Stefan Attefall.

Kollektivavtal, men inte för alla och bara om man kan komma överens utan bråk. Ungefär så kan den borgerliga linjen sammanfattas.

Attefall försökte också jämföra byggkonflikten med samarbetet mellan de fackliga organisationerna på GM:s fabriker i Tyskland och Sverige. Konfrontation och samarbete, menade han.

Det är knappast en beskrivning Paul Åkerlund eller Chresten Nilesen från verkstadsklubben i Trollhättan skulle acceptera. Tillsammans med det tyska facket har de försvarat avtalen och försökt förhindra social dumpning. Alltså precis det Byggnads har som mål i sin konflikt.

På måndag börjar AD den juridiska behandlingen av Vaxholmskonflikten. Politiskt lär frågan återkomma.

Ingvar Persson