Klassklyftorna ändrar debatten i USA
"Den ekonomiska krisen flyttar fokus från högerns moralfrågor till sociala problem"
Clinton eller Obama? På tisdag går demokraternas primärval vidare till delstaten Pennsylvania.
Hillary Clinton måste vinna stort, annars går nomineringen till Obama.
Många bedömare anser att demokraterna är på väg att slå undan benen på sig själva. Att den segdragna nomineringsprocessen gör att båda kandidaterna tappar mark till John McCain.
Just hemkommen från USA är min slutsats delvis en annan.
Det har hänt något med den politiska debatten ”over there”. I presidentvalet för fyra år sedan var det högern som satte dagordningen. De konservativa krävde lagar mot abort, nej till giftermål mellan homosexuella och rent allmänt ett stopp för den ”latteliberala” världskonspirationen.
Demokraterna var hårt pressade och hade inga egna breda folkrörelser att sätta emot.
I presidentvalet 2008 handlar debatten om helt andra saker. Demokraterna vinner röster på att kräva en bättre sjukförsäkring, högre löner och starkare fackliga rättigheter.
I Washington träffade jag Arlene Holt Baker. Hon är vice ordförande för AFL-CIO, det amerikanska facket, och den första afro-amerikanska kvinnan på en så hög position i organisationen.
–?Förändringen av debatten handlar om den ekonomiska utvecklingen i USA, sa hon. Ekonomin är mycket sämre än för några år sedan. Osäkerheten på arbetsmarknaden har ökat. 47 miljoner saknar sjukförsäkring. Politikerna måste tala om frågor som berör människor, annars blir de inte valda.
Holt Baker kommer från Kalifornien och valdes till vice ordförande i september förra året.
Sedan dess har hon nästan oavbrutet rest runt i USA för att stärka de fackliga kraven inför höstens val.
–?Vi har inte tagit ställning för någon av de demokratiska kandidaterna. Både Clinton och Obama har röstat för våra frågor i senaten. Just nu handlar arbetet om att informera våra medlemmar om John McCains agenda, som på flera sätt är direkt antifacklig.
I dag har AFL-CIO omkring 10 miljoner medlemmar, men arbetet med att organisera löntagarna har försvårats under Bush-åren. I dag slutar 25 procent av alla försök att starta en fackförening med att någon av organisatörerna får sparken.
Samtidigt uppger 60 miljoner amerikaner att de skulle gå med i ett fack om det inte motarbetades av arbetsgivaren.
–?Ett av våra krav i valrörelsen är en lag som ska stärka arbetarnas rätt att organisera sig och förhandla kollektivt om lönerna.
John McCain röstade emot förslaget i senaten i juni förra året. Både Clinton och Obama stöder det.
Till sist måste jag kommentera Silvio Berlusconis senaste klavertramp.
Han hade inte tillträtt som premiärminister förrän de första grodorna började hoppa ur munnen på honom.
När han fick frågan av en italiensk radiojournalist vad han tycker om den spanska regeringen, som består av nio kvinnor och åtta män, sa han att det var ”för rosa” för hans smak. ”Nu har Zapatera bett om det, men han kommer få svårt att leda dem.”
Och när han skulle be om ursäkt blev det bara värre:
”Det är möjligt att de här kvinnorna tar med sig viktiga erfarenheter av att vara kvinna och mor, också kanske också arbetande kvinna”, sa Berlusconi.
Den mannen härstammar från medeltiden.