Rolf Jansson: Bevara oss från bonusraseriet!
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-02
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det går bra för de svenska direktörerna. I jättevinsternas spår snurrar bonus- och arvodeskarusellen värre än någonsin.
Handelsbankens avsuttne ordförande Arne Mårtensson kan inför sin världsomsegling kvittera ut ett arvode på 11,5 miljoner kronor.
Det är bara småpotatis jämfört med de enorma bonussystem som frodas. Det har gått så långt att självaste överste bonusmästaren, Skandias förre ordförande Lars Ramqvist, i DN antytt att nya belöningsprogram i Skandias klass föds i rekordvinsternas tid. Skandias bonusar uppgick till runt fyra miljarder kronor och var större än den samlade vinsten under fem år.
Men så innebar direktörernas rofferi också att Sveriges äldsta börsbolag gled oss ur händer och det ärevördiga Skandia blev till ett klipp för sydafrikanska intressen.
Tydligen har näringslivet moraliskt inget lärt av detta. De direktörer som klagar mest, eller i ett antal av 101, skriver debattartiklar mot regeringen, tycks aldrig få nog. Äter de pengar? För madrasserna måste väl redan vara fyllda? Kanske får vi svaret i Sveriges televisions Uppdrag granskning – som i dag tar upp direktörernas hunger.
Det finns ingen fråga som så djupt upprör medborgarna som bonus- och belöningssystemet. Den skär genom alla samhällsklasser och visar att rättvisekänslan sitter djupt. Det är därför en gåta varför den inte får en mer central roll i årets valrörelse. Att den borgerliga alliansen, med något undantag, tiger är förståeligt eftersom det handlar om deras väljare. Men varför regeringen inte morskar upp sig är en gåta.
Ytterst hotar frågan hela samhällsekonomin. Den signal som direktörerna med sina enorma belöningar sänder ut till de anställda inför årets avtalsrörelse är klockren: här finns pengar att hämta. Gruvarbetarna i Malmfälten har redan insett det och lyckats höja sina löner. Men hur mycket orkar en nysanerad samhällsekonomi och företagens konkurrenskraft bära av lönerörelser som åter tänder pris- och räntebrasan?
De miljardstinna bonusprogram som sjösätts motiveras med att direktörerna annars köps upp av internationella jättar, och av att bonusen får direktörerna på gott humör och därmed leder till ännu högre vinster.
Men det finns inget samband mellan bättre resultat och höga bonusar. Hans Rausing, Tetra Pak, dömer ut bonussystemen som osunda och att direktörerna undergräver moralen i företagen. Att svenska direktörer skulle vara internationellt konkurrenskraftiga är en myt. Percy Barnevik kanske var det, innan han snubblade på ett pensionsprogram runt miljardnivån.
Jo, förresten. Två direktörer har nyligen offentliggjort att de drar iväg till rika gatan i London. Det är Skandias föredettingar Lars-Eric Petersson och Ulf Spång. De flyttar ut, tyngda av sina egna bonusprogram. Jo, jo.