VÄND TRENDEN

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De närmaste åren måste handla om att stärka rekryteringen

helskärm

31 MAJ 2008. Det mesta är sig likt när LO i dag slår upp portarna till sin kongress i Stockholm. 300 ombud och hundratals ackrediterade journalister. 271 motioner om allt från butikers öppettider till det globala klimat­hotet – bara kongressmaterialet väger 3,8 kilo. Utländska gäster och tal av politiker och fackliga ledare.

Ingen kan betvivla att fackföreningsrörelsen är en kraft i det svenska samhället.

Bromsat raset

Ändå representerar de ombud som i dag samlas en organisation som står inför stora utmaningar. Under förra året tappade LO:s medlemsförbund sammantaget nästan 130 000 medlemmar, sju procent av medlemskåren. Raset har bromsats upp, men inte stannat av.

Till en del är flykten effekten av regeringens politik. Trots att de nya moderaterna hyllar fackföreningen som idé har höjda avgifter till a-kassan och avskaffad avdragsrätt för fackföreningsavgift fått många att lämna organisationen. Det är svårt att tro att Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och Sven-Otto Littorin är förvånade över resultatet.

Ändå skulle ombuden göra det lätt för sig ifall de helt skyllde medlemsraset på regeringen. Organisationsgraden har sjunkit under flera år, om än i långsammare takt.

Ungomar drabbas

Det är inte svårt att hitta förklaringar. Arbetslivets utveckling har inneburit att allt fler har osäkra anställningar, något som inte minst drabbat ungdomar. Sysselsättningen i den privata servicesektorn har vuxit på bekostnad av industrin och de små arbetsplatserna blir allt fler. Bemanningsföretag, entreprenader och egenföretagare förändrar synen på relationen mellan löntagare och arbetsgivare.

Det är tendenser som påverkat den fackliga styrkan i de flesta industriländer.

Många upplever dessutom facket som ett slags myndighet eller försäkringsbolag, där utrymmet för inflytande är begränsat.

Den uppgift som ligger framför de 300 ombuden är att vända utvecklingen. Förutsättningarna finns. Trots det senaste årets medlemsras tillhör den svenska fackföreningsrörelsen världens starkaste med enorma resurser, både ekonomiska och organisatoriska. Organisationsgraden på hela arbetsmarknaden är smått fantastiska 73 procent.

Anpassas internationellt

De närmaste åren måste handla om att stärka rekryteringen och utveckla medlemskapet, kanske framför allt för ungdomar och de löntagare vars band till arbetsmarknaden inte är en traditionell arbetsplats. Det fackliga arbetet måste anpassas till ett internationellt arbetsliv. Svenska fackförbund måste ta kamp för att utländska arbetare i Sverige ska ha anständiga villkor och prioritera det gränsöverskridande fackliga arbetet.

Framför allt är kanske ändå utmaningen för den kongress som öppnar i dag att fördjupa och utveckla medlemmarnas inflytande och engagemang. Det är ur folkrörelsetraditionen dagens fackföreningsrörelse hämtar sin styrka.

IP