Varför ska S och MP regera ihop?
LO-medlemmar har aldrig gillat miljöpartister, slog LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson fast i förra veckan.
De två tidigare MP-språkrören Maria Wetterstrand och Per Gahrton kontrade på Dagens Nyheters debattsida med att S missbrukar sin dominerande ställning och leker med MP:s förtroende.
Inför MP:s kongress råder det en viss bisterhet bland topparna i regeringspartiernas närhet.
Då kan man bara föreställa sig hur det låter bland socialdemokratiska och miljöpartistiska gräsrötter.
Irritation från bägge sidor
Det är ingen hemlighet att många MP-medlemmar frågar sig om inte priset för regeringsmakten börjat bli för högt. Hos socialdemokrater muttras det om att MP:s klanterier riskerar att utplåna alla chanser till omval 2018.
Kanske kan förtrytelserna spåras till några frågor som egentligen aldrig fått några svar.
När MP före valet 2014 pekade ut Stefan Löfven som sin statsministerkandidat så förklarade man aldrig varför.
När Stefan Löfven till slut sa att MP vore en naturlig koalitionspartner för Socialdemokraterna så specificerade han aldrig varför.
Varför ska just de här två partierna regera ihop, vad vill de uppnå gemensamt som de inte klarar ensamma?
Bra anledningar – då
Då, 2014, var svaret sannolikt enkelt.
S och MP ville sparka ut Fredrik Reinfeldt från Rosenbad, riva upp Anders Borgs ekonomiska politik och slita pekpinnen ur handen på Jan Björklund.
Det var inga dåliga saker, men för att regera ihop måste man nog respektera och gilla varandra.
Det rödgröna samarbetet skapades uppifrån, och har aldrig väckt entusiasm bland de båda partiernas kärnväljare. Konsekvensen är att samarbetet håller ihop hjälpligt på toppen, men sämre på botten.
Innan nästa storm behöver det åtgärdas.
Om regeringsbygget ska hålla behöver fler medlemmar och väljare kunna svara på hur det röda kompletterar det gröna, och varför det är viktigt.